Det är väl inte så att jag lovat att blogga igen? Kanske, kanske inte – men förmodligen inte så regelbundet som tidigare. Då skrev jag ett till tre inlägg dagligen i nästan tio år. Där är jag inte tillbaka. Än.
2017 – året då mamma skulle fyllt hundra, den 20 april. Det är alltså tjugo år sen hon dog, troligtvis av en hjärtattack, strax innan 80-årsdagen. Om bara tretton år är jag åttio. Pappa dog för fyra dagar och 55 år sen och jag var knappt tolv år. Men varför skriver jag detta? Väljer något muntrare.
2017 – året då jag fyller 67 och går i pension. Har jobbat två år på övertid. Att ”gå i pension”, kan jag cykla istället? I mars cyklar jag i pension. Det kör jag på!
Funderar en del på hur det ska kännas. Hundra procent ledig. Vända på dygnet om jag vill. Men det vill jag nog inte. Men att bara äga min tid dygnet runt ser jag verkligen fram mot. Jag kommer att sakna jobbet och vill gärna gå in om de behöver mig. Tror dock inte det kommer att bli så, tyvärr. De kommer att omfördela jobben jag gjort mellan sekreterarna och annat jag gjort kommer de att lösa på något sätt. Fast det kommer ju inte att bli lika bra då förstås och inte gå lika snabbt (funderar här på att lägga in några glada smileys men avstår).
56 dagar kvar, varav 28 är arbetsdagar, till min sista dag. Tiden snubblar iväg över stock o sten, över snö o is. Vi har haft en mild vinter till nyligen då kraftiga vindar drog in med kyla, snö, hagel och översvämningar. Idag lyser hela världen vit i vackert solsken.
Anna
