Katt, turf och bett

Hej, nån som saknat mig mer än Lussekatt har gjort? Har någon upptäckt att jag varit borta? Nåväl nu är jag ju tillbaka sen flera dagar, på hemmaplan igen. Borta bra och hemma bäst. Ja jag var bara borta en dag och hälsade på syrran och hennes man utanför Värnamo. Inte en treveckorstripp till andra sidan klotet.

   
Bilden är liten – för känsliga personer. Så kan jag visa min nya grill igen.

Men innan Värnamobesöket hade jag ett mindre blodbad här hemma. Ett litet hundöra med blod har i panik slängt fram och tillbaka mellan väggen och soffan. Bilden visar när jag redan börjat torka bort det. Gick förvånansvärt lätt bort med våtservetter för babystjärtar. Ett bra tips ifall du också drabbas av blod på väggen.


Ser rätt bra ut innan allt började…

För att rädda den lilla Via, dotterns Cavapoo-hund, pytteliten och dessutom nyklippt och såg ut som en prematur, nåväl, rädda henne från den stooora hemska svarta KATTEN var jag tvungen att gå emellan dem och ja jag visste vad som skulle hända. Utan tvekan skulle jag bli kattbiten och det blev jag ju – inte alls fårvånande. 


En kväll över taken i mitt kvarter – härligt!

Det blev Kalmarjouren och Kåvepenin på torsdagskvällen. Efter tre dagar ingen bättring, snarare något sämre och lätt febrig. Då blev det Spectramox på söndagskvällen och ja jag blev inte bättre, men tyckte ändå på onsdagen att jag skulle genomföra den planerade tågtrippen till Värnamo och syrran och svågern. 


Upphovet till allt, vilar så sött på min fot, den lille raringen.

Tidig morgon på Larmtorget – en turfare planerar ju alltid för att ta minst fem zoner vart hen än ska färdas. Bilden nedan tagen en sekund efter, men fokus är lagt lägre ner.

# # # 

Hej Värnamo! Lägg märke till den tidiga timmen.

En solig och helt perfekt dag hela dagen då syrran och jag cyklade nästan tre mil och jag fick några nya zoner och en ny region. Vi fikade gott kaffe, macka och en mumskaka i Apladalen innan vi åter cyklade ut till "förorten" där de bor. Sen bjöd de på en god middag och så kom Lotta och Bosse och hälsade på. Å så har jag lockat värnamoborna att börja turfa och minst en ny började denna dag!

Så var det dags att åka tåget hem och jag hade djäkligt ont. Jag hade blivit sämre med feber och på torsdagen fick jag åter besöka akuten. Då blev det en sprutt dunderdropp med antibiotika och fredag morgon mer dropp av samma sort. Nya piller, denna gång Bioclavid, som är förpackat i 20- och 14-styck. Smart att jag skulle ha tre piller i sju dar då. Jag har samlat på mig lite olika piller nu så hör av dej om du behöver något. He, he.

   

Inget är som väntans tider, när jag har som enda nöje att kika upp i taket. Var på röntgen och inget bett har gått ner i benet. Benet i handen alltså. Det var ju himmelens skönt, för då hade det blivit operation med inläggning, öppna upp och spola rent.

   

Idag har jag varit på återbesök till Infektionsmottagningen, där blev också väntan, vääntan och åter väääntan. De var inte riktigt nöjda med läkningförloppet som går mycket långsamt. Tyckte att min hand skulle få vila och jag fick gå till Ortopedmottagningen…

   

…där jag fick ett fint förband…

…med en gipsskena i. Suck o pust. Snyggt va?

Nu får det bli enhandsmat ett par dagar. Idag blev det sallad från ICA. Kanske blir det mat på stan i morgon, det är ju inte bara svårt att äta nu, det är omöjligt att laga till nåt också.

Bilder jag hittade på en vägg på sjukhuset idag, en skadad katt och…

…en skadad igelkott.

Tänker på Lussebullekissen, vad ska hända med honom? De fyra gånger han bitit mig, under hans nio år, har varit i trängda lägen, aldrig nånsin annars, inte oprovocerat. Jag går inte och är rädd för honom, men jag vet också hur långt jag kan gå om vi busar.

Ingen i sjukvården har nämnt något om att "ta bort" honom när jag frågat hur jag ska göra och jag grubblar vidare på vad "alla andra ska säga och tycka". Tar gärna emot tyck och tänk från er.

Avslutningsvis vill jag inte prata om turf, jag har åkt ner i alla listor som tänkas kan – jag som låg så bra till. Dötrist! Vi kan prata om Turf Championship lördag den 30 augusti istället? Gå in och anmäl dej, det är inte för sent än. Kalmarturfs sida här.  

Anna

Pimpa med LED

@

Som vanligt kan jag inte förstå att tiden har gått så fort, hela hösten har svischat förbi nästan obemärkt och snart är det jul. Tycker det är särskilt konstigt iår att det gått så fort, men det beror väl på värmen kanske. Vi har inte haft många minusgrader än, bara någon enstaka, tidig morgon. Temperaturen har legat på sju plus länge nu och det är ju rätt skönt, i alla fall när jag ska ut på turfturerna. Och det ska jag ju. 

Anmaja

 

@

Hemdags

Vägen till barnbarns-Oscars skola är så fin! 

Slask plask.   

   

Väntan på bussen i nya kängor. 

Nästan tom buss tar mig till stan. 

Första stoppet, 2 Knit på Bondegatan 7, Olskroken. 

Kunde jag motstå?

Har jag redan för många nystan?

Orkar jag bära och har jag plats för mer saker i min resväska? 

Frågorna hopar sig, bara jag vet svaren.  

Indiska här hemma har blivit så vansinnigt trist så jag går sällan dit. 

Men i Nordstan är det en mysig butik och jag fick virktips…  

…och sticktips. 

Provade denna kapuschong och den satt som en smäck,

sugen att köpa – men kan ju själv! 

Lämnar snart storstaden i väst, som för dagen legat i ett gråblött töcken. 

Svart tåg snyggt. 

   

Tågpyssel, läsa tågets tidning och sticka. 

Men Regnbågsmodellen? Nu får de väl ge sig i alla fall!? 

Trodde vi var överrens om att naturlig mat för oss är bäst. 

*

Anmaja

*

Cykelpromenad

Gammalt möter nytt – Klapphuset och Varvsholmen

Ett sorgligt stängt vattentorn

Denna varma klibbiga dag har jag cyklat runt Kalmar och lyssnat på Sommar. Solen lös på morgonen och i kväll, men på dagen hade den svårt att kika fram. Men jag kände att det är sommar nu! Cykla, sommarprogrammet och vatten i flaska, ja det känns fint.

Jag var ute drygt ett par timmar så jag började lyssna på Zlatans bok också. Den kan nog bli bra. Jag har fått det stora nöjet att gratisprova ljudböcker genom Storytel, så många jag bara hinner under en månad. Jag har just lyssnat på Katrin Zytomeiskas bok om LCHF. En bok jag tog med en stor portion humor.

När jag kom till vattentornet tog jeg en lite paus och funderade på hur det kunde bli en så sorglig historia med torent. Där fanns för många år sen en restaurang med gigantisk utsik åt alla håll. Men tornet stängdes då det inte var brand- och utrymningssäkert. Det finns en hiss och en trappa, det sägs att det måste finnas två trappor, fast jag har hört många gamla vattentorn som bara har en trappa och ändå får vara i bruk. Samma regler borde gälla i alla kommuner kan jag tycka. 

Bänken nedanför vattentornet har barnen i området designat, lite fin och rolig, fast jag provade inte om den är skön.

*

Anmaja

*