keramik – Anmaja

by Anmaja - 2 november, 20132 november, 2013

Fem, hundra och ett-ettan

#korn

Den 19 oktober, en vecka efter min vurpa skrev jag att mitt mål var att komma topp fem i Kalmar och då tänkte jag förstås på trea, fyra eller femma. Sune och Kingenin är helt omöjligt svårslagna för mig, bara att acceptera. Vidare var målet att komma topp hundra i Sverige och nu ligger jag på plats 80 och den är väl ingen säker plats, men blir det inte störtregn så ska jag ut en sväng vid lunch, bara för att.

I serien har jag legat på nedflyttning i 1:1-an men kämpat mig upp för att stanna kvar. Så ser det ut nu.

Mina tankar om november är att den är mörk och kall och fuktig, så där så det går genom märg och ben. Varför då inte krypa ner i verkstan, tända upp, tända ljus och mysa med min stengodslera som bara ligger och väntar på att bli knådad och tillverkad?

Ska se hur länge jag orkar hålla mot turfberoendet. Försöka hålla det på en normal nivå?

Anna

by Anmaja - 10 februari, 2013

Inte dödar härdar

Nåja, inte världens snyggaste, men jag kunde inte kasta Åsas basilika från vårt Öppet hus i verkstan, den fick en klunk vatten. Å så tog den sig! Finns det liv finns det hopp.

Det finns även lite liv i mig idag, fast jag är vansinnigt trött efter ett överkänslighetsanfall som började igår. Nej, jag är ju inte allergisk, har min allergidoktor sagt, jag har bara en viss överkänslighet och jag vet inte mot vad. Hade det inte varit bättre med en allergi och veta vad jag skulle undvika? Jo.

Att få anfall är riktigt djäkla skitjobbigt, fatta, du nyser, nyser och nyser oavbrutet i timmar. Nåja några avbrott då, men ändå. Det finns ingen akut medicin att ta, inget som hjälper. Ska jag ha överkänsligheten under kontroll så måste jag pillra och spraya dagligen. Är det nyttigt?

Det är inget som dödar och det som inte dödar det härdar. Ja, men en sån jobbig väg att härdas! Ofta är frisk luft gynnande för ickeöverkänslighet och vad passar då inte bättre än att TUFA!?

Anna

by Anmaja - 6 februari, 2013

Kommit igång

Basilikan har slocknat efter Öppet hus i verkstan. Ja det är sånt som händer.
Ute är det grått, inne är det gott.

Men här strålar orkidén vi fick! Den fick en slurk vatten som den ska ha. Någon sa en fingerborg i veckan. Jag tror jag tar hem den till mig, Yvonne kan få ett skott? Vi fick den ihop. Den passar annars fint där den står och jag blir glad när jag kommer ner till verkstan.

Det mesta är undanplockat sen i lördags,
bara att sätta igång med en ny klump stengodslera!

Botten är nådd. Jag arbetar mig upp.

Det växer och brinner! Mysdag i verkstan.

Hål! Armar/ärmar – som blir längre och längre.

Underifrån och upp. Min signatur ANNA, a:na utan liggande streck. Lätt att trycka in i den relativt mjuka leran. Bara små raka streck som bildar mitt namn. Så bra att jag inte heter SARA eller SOFIA.

Inplastning, lunchpaus, avocado + apelsin – ska bara tvätta händerna också.

Det artar sig. Inga armar tappade idag, vilket har hänt även den bästa.

Klar! Väntar på en sakta torkning i plast.

Barnbarns-Lisa har vait på besök en annan dag. "Sant!"
Gissa vad den sista bilden föreställer?

"Det går inte att cykla förbi en zon om den är tagbar.
Och när jag ändå tar denna så är det ju nära till nästa.
Ska bara…"
Det blev några stycken förstås.

Anna

by Anmaja - 2 januari, 2013

Dolda konstnärer på jobbet

"Omaka stengods" – det är jag det som gjort detta. Underställ för grytor med mera.

Göran målar.

Eva väver.

Ann-Christine gjuter betongtomtar med mera.

Göran har designat sin och Evas giftasringar.

Fler av Görans tavlor.

Lotta målar och det är många som stickar.

Ann-Christines saffransskorpor – jättegoda!

Fler gjutna saker.

Mer Omaka stengods.

Christina gör fina kort och smycken. Stickat och en tavla av Göran.

Vi har många kreativa kollegor som pysslar hemma i det fördolda för oss på jobbet. Några gånger har vi haft utställning, så även i år före jul. Roligt att det var flera som vågade visa vad de gör.

Känns som om jag varit ledig i evigheters evigheter, men det är ju inte längre än juldagarna. Blir bra att få lite ordning på mig, jobb som vanligt i morgon igen.

Anna

by Anmaja - 15 december, 2012

Ett bra dygn

Så fint att umgås med ett litet barnbarn ett helt dygn.

Anna

by Anmaja - 17 juni, 201217 juni, 2012

Tatuering

Ha, ha… Ja "hurihelvetetanktevi"?

För ca femton år sen sa jag att jag skulle tatuera mig innan jag fyllde 50 år. Visste dock inte vad och var och det var ju rätt viktigt att veta innan jag gav mig iväg. Så det blev inte av, kanske lika bra det. Jo förbaskat bra förresten.

Ca 17 cm i diameter

Några år efter jag fyllt femtio kom jag på vad jag skulle haft, det var ju givet, min duva som jag själv designat. Jag har gjort den i keramik i många år, lite olika utförande men samma grundform. Ja formen ja, den har morbror Bernt gjort åt mig i koppar, efter min mall. Den är som ett kakmått alltså, bara att trycka ut på lerbakbordet.

Men nu var det ju för sent, jag hade ju fyllt femtio.

När jag skulle få min 25-årsgåva från jobbet, för åtta år sen, hjälp, jag hade jobbat 33 år på Barn i april i år. Då i alla fall var det som jag kom på det här med duvan. Jag lät Molins Guld göra en duva i guld och så fick jag en guldkedja till, det blev så jättebra så jag nästan blev tårögd när jag hämtade ut den.

Ca 2 cm i diamereter

Vi har det så bra att vi får välja själva inom rimliga gränser för en viss summa vår 25-årsgåva. Jag hade aldrig velat ha en glasskål eller ett pärlhalband, möjligtvis en guldklocka. Men en tatuering får vi säkert inte välja fast gåvan ska vara "något beständigt".

Åh jag är så glad för min guldduva runt halsen nu och glad över att inte ha en evig på skinnet.

Anmaja

by Anmaja - 12 juni, 2012