Nu är bloggpausen slut för denna gång. Jag är tillbaka.
Ledig dag och jag röjer i min bokhylla i salongen. Vilken bok ska jag kasta, vilken ska jag spara?
Ute är himlen grå fast solen bryter nästan igenom. Och det snöar stora, stora fina flingor! Nu kommer vintern o vi hoppas förstås den varar över sportlovet.
Ikväll ska jag börja yoga, rapport kommer efteråt. Hoppas inte jag känner mig som en stor elefant… Hoppas inte det går för fort… Hoppas inte det är hopplöst vansinnigt trist…
Jag fattar inte slutet på denna film, gör du? Vad händer i huvet på henne? Hon ser så lurig ut, vad har hon i kikaren?
*
Stickklubben ska sticka till Lillan Skata i kväll (inte ‘Lillans gata’ som jag trodde) Därför ingen torsdagsstickning i morgon. Så då kan jag hänga med på Vinlotteri på Öland.
Det här är ingen ovanlig syn när jag läser min tidning Så dock inte idag, då det saknas sidor utan detta meddelande.
Att inte få min morgontidning, då blir det ingen bra början på dagen. Jag blir sur och arg för att de inte efter åratal kan få ordning på publiceringen.
Börjar bli tjatigt att säga det, men jag funderar starkt på att byta lokala blaska fån B till Ö. Men deras blädderfunktion på datorn funkar inte lika bra så jag tvekar. Annars ligger den tidningen mig lite varmare om hjärtat.
Vet förstås inte om de också har publiceringsproblem, tänkte inte på de´…
Eftersom det är förstasidorna i bägge bilagor såg jag det, men är det en sida inne i tidningen så lär jag ju missa dem om jag inte kollar sidnummer för nummer, vilket jag gör mycket sällan.
Karbonpapper eller karbon är ett tunt kalkerpapper som används för att framställa kopior; se karbonkopia. Karbonpapperet har på ena sidan ett färglager (ursprungligen kol, därav namnet) som färgar av sig på kopian då det utsätts för tryck av till exempel en penna eller typerna på en skrivmaskin. Kopian uppstår alltså samtidigt som originalet skrivs, det går inte att framställa en karbonkopia i efterhand, trots att karbonpapper till utseendet påminner om original för gammaldags stenciler. Karbonpapper är oftast svarta, men andra färger har tillverkats, till exempel blå.
Karbonpapper användes när man ville ha enstaka kopior och använde skrivmaskin eller skrev för hand. Användningen av karbonpapper har minskat sedan fotostatkopiatorer och datorer med tillhörande skrivare slog igenom. Områden där de förtfarande förekommer är i block för bankgiroblanketter, block för kassakvitton samt blanketter för manuell hantering av betalning med betalkort.
Min hemtelefon har spökat länge och innan jul blev jag helt galen på den så den åkte på soptippen och jag plockade fram min första knapptelefon som jag sparat. Den saknar dock stjärna och fyrkant och det funkar ju dåligt när jag ska göra vissa grejer, som att få in telefonsvararen som plötsligt försvann till exempel.
Jag önskade helt enkelt mig en ny från tomten. Eftersom det var den enda önskan jag hade på min önskelista valde tomten (genom barnbarnen i Läckeby - eller tvärtom?) att ge mig ett bidrag så att jag kunde välja ut den modell jag själv vill ha.
Så jag tittade runt på nätet och valde en som verkade bra och begav mig till Media Markt på självaste Annandag jul. Tror aldrig jag gått på rea just denna dag och jag förväntade mig massor av folk. Men det var ingen kö, ingen trängsel, jag gick in och plockade fram den telefon jag valt, gick till kassan där det var tomt förutom jag själv.
Sen tänkte jag gå in en sväng på Stadium för jag fick faktiskt ett presentkort också, men jag vände närapå direkt i dörren. För fy sjutton vilka mängder av folk och jättelånga köer till kassorna. Nej det där kändes inte nåt för mig så jag cyklade hem och nu har jag telefonen på laddning och läser instruktionsboken.
Jag bara undrar, varför verkar det så krångligt? En hel lite bok för att installera och få igång apparaten. Det känns som om det vore idé att låta den gamla telefonen stå kvar. Eller plocka fram min röda kobra med snurrskiva?