Anmaja

Vem läser dessa skvallertidningar? Skriver de nånsin något som är sant? Hittade bilden och följande text hos Kostdoktorn;

.

Anmaja

. 

 Det här ser gott ut!

Anmaja

.

Sevärda filmer om LCHF med läkaren Annika Dahlqvist 

* Annikas historia del 1 
* Annikas historia del 2 
* Diabetes 
* Forskning om LCHF 
* Hälsovinster del 1 
* Hälsovinster del 2 
* LCHF förr och nu del 1 
* LCHF förr och nu del 2 
* Smör i stället för margarin 
* Vanliga frågor om LCHF del 1 
* Vanliga frågor om LCHF del 2 

Anmaja

Ser´e gott ut?

Jag har länge gått och suktat efter att grilla på balkongen, men får inte grilla med kol där och har kikat ett par år på elgrillar. Men de verkar så tråkiga, så stora och jag har tänkt att jag lika gärna kan steka min köttbit i stekpannan på spisen i köket.

Men häromdagen slog jag i alla fall till på en OBH-Nordica som var nersatt ett par hundra och kostade nu bara 180 svenska riksdaler. Tycker det var rätt okej, men undrar varför det inte görs några som bara är hälften så stora? Jag är knappast det enda enkvinnshushållet i detta singeltäta land?

Första grillningen skedde igår och andra redan idag. Jag hade inhandlar ett par bitar oxfilé som jag lade på tillsammans med några paprikabitar och en lök.

Aaaa

Mmm

Smask

Snart klart!

Eftersom det regnade just i samma stund jag skulle bära ut grillen på balkongen så satte jag den på bordet i salongen. Trodde att det skulle ryka mer, dofta mer, men det var rätt lugnt. Ingen rök, bara en svag doft av grillat kött.

Det smakade gudomligt eftersom jag satte mig på balkongen, under utfälld markis och hörde smattret när jag läppjade på ett glas rosé och njöt min första balkonggrillning.

Ja även fast den var inomhus och inte luktade kol. 

.

(¯ `° •. ¸ ♥ Anmaja ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.

Jag har fått en Kram från Camilla som har den nystartade bloggen Växthuset där vi bland annat får följa hennes växthusbygge och underbara bilder från trädgård och loppisfynd och egentillverkade betongföremål.

Tre uppgifter följde med Kramen. De var både lättare och svårare. Först skulle jag Krama den första jag såg efter att jag läst inlägget. Det var lätt fixat, det blev ju Lussekatt som ligger här bredvid mig i soffan. Jag passade på att klia honom lite extra under hakan och mellan öronen också. Han blev glad. Tror jag.

Sedan skulle jag skicka Kramen vidare till tre kära bloggvänner, det fixade jag galant, men på mitt eget sätt. Sedan blev det värre, jag skulle komma på tio saker som jag är bra på. Tror jag kör fast på det, men jag ska göra ett gott försök.

Jag är bra på att;

1. …passa tider
2. …köra bil
3. …vara en lyssnande kompis
4. …skjuta upp saker…
5. …skriva
6. …inte hålla ordning hemma
7. …hålla ordning på jobbet
8. …ha kontakt med gamla vänner
9. …hitta många långa stunder av egentid
10. …njuta av dagen

Okej, bättre än så kom jag inte på.

De tre KRAMARNA skickar jag vidare till er alla som troget återkommer till min blogg och särskilt till alla som skriver en kommentar eller två, lite då och då. Har svårt att nämna några särskilda så jag vill att alla som vill tar åt sig, plockar med Kramen till era egna bloggar och sprider vidare.

Vet att ni är flera som läser och inte har egna bloggar, tag Kramen till ditt hjärta!

.

(¯ `° •. ¸ ♥ Anmaja ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.

Amarone

Vi provade lite dyrare viner denna gång, upp till 189 kr för en flaska. Varför är de inte sååå mycket mer goda än ett på 80 kr? Vi, eller i alla fall jag, har svårt att avgöra sånt där. Jag fastnade för ett bra mycket billigare vin. Men så är jag ju så okunnig i detta, trots att vi vinprovat i femton är typ.

Det började en sommar, vi var ett gäng som ville ha en anledning att träffas och någon föreslog vinprovning. Första gången jag var med var vi hemma hos mig på Drottning Margaretas väg. Vi satt i ute i den doftrika trädgården - bara det - och jag kan så här i efterhand säga att duken säkert var glatt mönstrad. Ska kolla upp detta strax.

Det vet ju alla att vinprovar gör man inomhus för att kunna känna de rätta dofterna och med vit duk för att se färgerna, alltifrån ljus tegel till mörkaste blåröd.

Så det började ju fantastiskt proffsigt.   

Inbakad oxfilé - himmelskt gott med gottigottgott inuti.

Nu är vi tretton i vår grupp. Jag kan säga att jag är den trettonde fast jag varit med från början. Jag är numer den enda singlan. ‘Singel’ låååter väl trist? Singla-pingla.

Nåväl, från början var vi singlorna-pinglorna Anne, Annika, Helen, jag och paren Lillen o Agneta och Ture o Annika. Gud må förlåta om jag glömde någon nu? Jo, Björn, men han var inte med denna gång.

Några har kommit lite och gått lite också under åren. Men de jag räknade upp var med hemma hos mig, det har jag nu kollat på kort i mitt album. Och duken, ja den var multimönstrad.

Man (=jag) hade pappersfoton på den tiden. Digitalt fanns inte i augusti-september 1996. De e sant!

En riktig chokladdröm - jag tog ett par jordgubbshalvor, mums.

Alltefter åren har gått har vi blivit alltså blivit fler, så förutom jag själv, är vi nu Anne o Henrik, Annika o Reino, Helene o Micke, Björn o Eeva, och paren Agneta o Lillen och Annika o Ture hänger kvar. Själv hade jag en nisse under några år som kom 00 och gick 02. 

Kaffe med gräddklick är aldrig fel att hälla ner över en god middag.

Några av oss hade nog verkligen en ambition att lära sig något om viner, druvor, dristrikt från början, men jag har gjort klart för alla att jag är bara med för sällskapets skull - i detta toppengäng. Tror inte jag är ensam om det. Eller vad säger ni kära vänner? Javisstja, ni är nog inte så många som läser min blogg så jag tar mig frihet att svara för oss alla.

Så här såg det ut i begynnelsen - kolla duken bla.

Ha en bra dag!

.

(¯ `° •. ¸ ♥ Anmaja ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.

Inte konstigt att de säljer ut - vem vill äta MARGARIN?

Se margarintillverkning och jämför med hur SMÖR görs.

Bilden hittade jag hos Kostdoktorn.

.

(¯ `° •. ¸ ♥ Anmaja ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.

Här sitter jag inklämd. Äsch så farligt är det ju inte men jag har ingen chans att ta mig ut så jag ska lägga mig till rätta medan mänschan tar oss till Djursjukhuset. Luckan till min bur sitter så löst att det är en enkel match att ta mig ur, men hon har satt gummistroppar runt hela buren, både på korsen och tvärsen så jag tycker inte det är nån idé att bråka omét.

Det var rätt trevligt att åka vagn, egentligen bra mycket bekvämare än att sitta i korgen på styret. Mänschan har inte förstått att jag har vuxit de senaste sex åren. Den första tiden innan jag fyllt ett år fick hon fylla utrymmet med ett blått skönt sammetsunderlägg. Men nu får jag sitta på en bit frottéhandduk och det är ändå trångt i styrstångskorgen. Så kärran var riktigt behaglig.

Augusti 2005

Mänschan hade sagt att vi bara skulle ta en spruta på sjukan, men jag ifrågasatte det där "vi". Förstod ju att det bara var jag som skulle få den. Det kom en blåklädd och tog hand om oss och husse kliade mig på huvet för att avleda sticket, men det hade hon inte behövt, för det kändes inget genom min tjocka svart päls.

Kanske hullet gjorde sitt till också? Att jag inget kände. Mänschan hade mage att fråga den blåklädda om jag är för tjock och ännu värre, den blåklädda sa "Ja". Bara så där, inget förmildrande, bara rakt och ärligt. Så de drog in en våg och sa att jag väger 1,26 kg för mycket. Äsch då, min mänscha har säker det dubbla. (Mänschans tilllägg; Ha, ha)

Nuvarande vikt 8,26 - Målvikt 7 kg
Önskvärd vikt att gå ner på 14 veckor 1,26 kg

Jag borde väga bara sju kilo, mot nu drygt åtta. Den blåklädda tyckte annars att jag var stor och fin - men sa att en katt bör ha en midja. Det vet jag ingenting om. Och att uttala sig generellt så där om katter som om vi vore släkt allihop gillade jag inte.

Nästan etthundratrettio riksdaler för en lite påse mat som bara kommer att räcka några dagar blev mänschan pålurad av den blåklädda. Det kan vara så illa att den ska räcka längre än jag förstår. 60 gram om dagen och uppdelat på tre mål. Inget utöver det, bara vatten.

Jag fick en skål från mattillverkaren Royal Canin, en grå, kantig ful sak som jag inte testat än. Vet inte om jag tänker göra det. Mänschan har ställt den i hallen, hon tror att jag vill ha vattenskålar på en massa konstiga ställen. Ja, det har hon ju faktiskt rätt i, så kanske jag smyger dit och testar sen.

Har fått smaka på den nya maten och den var så god att jag slukade allt i ett svep. Tror inte jag ätit så fort nån annan gång. Men jag fick ju bara en tredjedel av de 60 grammen. Nu ligger jag utslgen vid datorn och skriver. Jag tror inte det här blir några som helst problem. Vad är drygt ett kg? Jag har ju fram till den 13 september på mig.

.

(¯ `° •. ¸ ♥ Lussekatt ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.

Två skivor Skogshuggarlimpa motsvarar 2,5 sockerbitar. 

Ett stort äpple motsvarar 3 sockerbitar.

Fem skivor blodpudding motsvarar 3,5 sockerbitar.

Fem dl sk vitaminvatten (!?) motsvarar 7 sockerbitar.

175-200 gram potatissallad motsvarar 8,5 sockerbitar.

33 cl Naturdiet motsvarar 9,5 sockerbitar.

175 gram Risifrutti motsvarar 10 sockerbitar.

33 cl Yoggi Yalla motsvarar 13 bitar bitsocker! Hjälp…

Jag är medveten om det dolda sockret och är glad att jag aldrig nyttjar vissa av produkterna här över. Brödet är det jag har svårast att undvika och om jag bestämmer mig för att äta bara lite är jag igång och äter alldeles för mycket, finns inget stopp. Inte bra alls. Därför borde jag avhålla mig helt.

Vitaminvatten (visste jag inte ens fanns) dricker jag aldrig och inte Yoggi Yalla eller Naturdiet heller. Risifrutti har jag inte ätit de senaste 3,5 åren och blodpudding petar jag i mig väldigt sällan. Potatissallad bara nån gång om jag blir bjuden. Frukt lite då och då, inte varje dag.

Följande text är hämtad från Barometerns pdf-tidning idag.

"Det dolda sockret finns överallt"

Allt mer socker blandas i våra matvaror. ”Många är sockerberoende utan att veta om det. Man får i sig stora mängder genom att äta vanlig mat" 

KALMAR

Skippar du sockret i kaffet för att vara nyttig och tar i stället en drickyoghurt till lunch? Grattis. Du har fått i dig 13 sockerbitar.

– Det dolda sockret finns överallt, säger Maj Östberg Rundquist, författare till boken Sockerdetektiven. Och det är just det man behöver vara – en sockerdetektiv. Sanningen är nämligen att vi sockrar allt mindre och fler och fler undviker de allra sötaste kakorna.

Men samtidigt ligger sockerkonsumtionen stadigt runt 50 kilo socker per person och år. Förklaringen handlar om att allt mer socker blandas i våra matvaror. Det döljs helt enkelt. – Människan har en stor svaghet för socker. Vi gillar det som är sött och det är något vi har lärt oss från fostertiden. – Fostervattnet är sött och bröstmjölken är söt. Vi lär oss tidigt att det som är sött inte är farligt. Stenåldersmänniskan visste att söta växter sällan var giftiga. Skillnaden är att på den tiden fanns inte så mycket som var sött. Det var svårt att överkonsumera sockerarter.

I dag är det annorlunda. Socker finns i det mesta man handlar. Barometern har undersökt ett antal produkter som man inte alltid sammanknippar med socker. En av dem är potatissallad. En normalportion på mellan 150 och 200 gram innehåller socker motsvarande 8,5 sockerbitar. Och den som vill banta med bantningsdrycken Naturdiet får i sig 9,5 sockerbitar. – Många är sockerberoende utan att veta om det. Man får i sig stora mängder socker bara genom att äta vanlig mat.

– Jag tror att många fler har blivit medvetna de senaste åren. Men den stora massan vet fortfarande inte hur mycket de får i sig.

Tänk vad märkligt att det ALLTID är så himmelens kallt när det är Drottning-Margareta-loppet!? Utan undantag i sjutton år.

Nja, det har väl varit mer eller mindre kallt, men aldrig har det varit så där så vi bara slänger oss i gräset, som det gick göra häromdagen eller förra veckan.

Nähärå, småfisigt med denna trista blåst och huttrande kyla ända in i märgen. Men jag gick inte loppet iår, än mindre sprang. Och så passade inte picknickkassen för mig. Inget LCHF mer än två olika mjukostar, som jag åt destomer av. På knäcke och salta kex. Inte så bra.

Fast jag vann på mitt startnummer, en fotkräm och en bodylotion!

Min fot är inte riktigt vän med mig sen i måndags morse då jag slant till när jag skulle låsa upp en dörr på jobbet. Det smärtade till ordentligt några sekunder, sen glömde jag nästan bort det, ömmade bara lite.

På eftermiddagen kom smärtan tillbaka och jag såg att det var svullet och det känns som en ‘bubbla’ eller något konstigt inuti, där bak vid hälsenan. Och så har det fortsatt, smärtan kommer och går, svullnaden och ömheten består.

Ska jag be någon av barndoktorerna känna på min hälsena?

(¯ `° •. ¸ ♥ Anmaja ♥ ¸. • ° ‘¯)

.

.