Sitter mycket vid datorn, jobbar, leker, googlar och underhåller mig. Men har det gått för långt om jag är rädd att öppna ett stort grått knöligt kuvert utan avsändare som hamnat i min brevlåda? Brevlådan ute vid grinden, ute i verkliga verkligheten alltså?
Tänk om det är spam? Tänk om jag får virus i datorn? Går det att delita? Att slänga i papperskorgen?
Nej, jag öppnade förstås nyfiken och funderade vad det kunde vara i. Kändes som garnnystan, men jag har ju köpförbud på garn så vad kunde det vara? Och från vem? Kanske jag vunnit i någon tävling jag glömt bort?
Ett fint garn, fyra nystan. En liten liten lapp. "Hej, här kommer garnet till dej som står på Hjälpstickans sticklista…"
Javisst, ja! Anmälde mig men såg aldrig att jag kom med på listan så jag glömde bort det. Hjälpstickan skänker vantar, sockor, halsdukar, sjalar och annat värmande till bland andra Statsmissionen.
Garnet som kom passar till en sjal och jag började direkt igår att lägga upp på tjocka stickor och sticka. Den blir varm och skön för någon hemlös person. Vad bra att jag kan bidra på ett trevligt sätt! Kanske du också?
Det kan verka lite komiskt, men fy hoppsan vad pinsamt det är att inte känna igen folk. Jag vet! Själv upptäckte jag att jag ‘led’ av Prosopagnosi som det så fint heter, strax innan jag fyllde nitton. Hade träffat en kille på dans och vi skulle gå på bio några dagar senare. Jag hoppades att han skulle ha samma kläder som när vi först träffats för jag var rädd att inte känna igen honom.
Jag har alltid haft svårt för att hänga med i filmer om det varit många olika människor, kan helt enkelt inte skilja dem åt. Har förstås trott att jag haft fel i huvet på nåt sätt, men inte fattad vad förrän jag för ca 15 år sen läste om just ansiktsblindhet. Då föll bitarna på plats, så skönt.
Jag brukar hälsa på dem jag inte känner och inte hälsa på dem jag känner. Vissa personer kommer jag ihåg och känner igen från början, men vissa har jag jättesvårt för att minnas. Gissa om det är riktigt pinsamt att inte känna igen folk jag nyss träffat!?
Men från nu har jag sagt mig själv att jag ska våga erkänna även om jag kan framstå som lite dum. Det får jag i så fall bjuda på.
Ser du att det är lite ljusare? Nej jag tänker inte på den bilden här från Fotoakuten utan på eftermiddagen - i verkligheten utanför huset? Eller inbillar jag mig bara? Jag vet ju att det går mot ljusare tider igen och jag kunde faktiskt ana att ljuset dröjde sig kvar idag.
Men jag saknar kylan, inte svinkallt, men lite lagom så att jag kan ha min vinterjacka utan att svettas. Klart jag kan ta min sommarjacka, men det känns ju lite konstigt. Eller?
Gudrun, Dagmar, Per och Emil - men vad är nu detta? Ja de gamla stabila tanterna kan jag förstå har fått ge namn till stormarna, men Per? Tja okej, låter som en lagom medelålders man - men E M I L ? Mitt lilla rara barnbarn!? Nu fattar jag ingenting. Javisst ja, han fyllde 18 i förra veckan och han är ett par huvud längre än jag, men i alla fall. En storm kan inte heta Emil, så är det bara!
Vår son firar jul i Dominikanska republiken. Vår dotter med familj firar i Härjedalen. Min syster i sommarstugan i Flen. Din syster och Egon på Kanarieöarna. Här hemma sitter vi medelålders plus i pyamas.
Med såpa och gott humör ska vi ses alla fyra på Vega för att köra det sista till miljöstationen. SÅÅÅ SKÖNT!!! Det blir en lättnad att slippa vår kära verkstad med en ordföranden i bostadsrättsföreningen som under minst ett års tid smugit ner och dykt upp när vi minst annat. "Olovligt intrång" vet han inget om. Men det vet vi, vi har Hyresgäst-föreningen bakom oss. Jag har pratat med dem om just detta och vad ett muntligt löfte innebär.
För ett tag sen kom han ner och sa att vi kunde lämna allt vi inte ville ha kvar eftersom de ska riva ut och bygga bastu och övernattnings-lägenhet. Och om vi inte hann bli klara till årsskiftet så var det inga problem om vi drog över några dagar.
Sen har han smugit på oss, kommit ner nästa varje gång han sett oss och ändrat och sagt olika till oss alla. Vi skulle ta bort allt och vi skulle göra si och så och blablablaaa. Han är en obehaglig typ. Dessutom skulle vi vara tacksamma att vi fått vara kvar så länge. Men varför i jösse namn sa de inte upp oss tidigare då? Vi har betalat hyra året ut och har rätt att vara där till nyårsklockorna börjar ringa.
Häromdagen kom han ner med tre damer från huset och började diskutera "här ska vi ha si och här ska vi göra så". Att bara ta för givet att det är tillåtet att gå in hos hyresgästerna, verkligen obehagligt. Går han in hos övriga hyresgäster också? Kikar in i deras lägenheter?
Måtte vi nu inte gå ur askan i elden, eller vad säger man? Den nya hyresvärden på Brage verkar helt okej, han har månat om att vi skulle trivas, att det skulle funka med elen till ugnen bla.
Himmel å pannkaka vad vi sliter, men i morgon lär det sista köras till tippen, sååå skönt! Då ska vi alla träffas och lägga sista handen på vår kära verkstad som nu mest bara känns som ett påhäng.
Vi undrar hur många kronor glasyr vi slängt? Det måste vara en halv förmögenhet. Vi hade sparat, sålt eller vad som om vi bara vetat vad som var i. Vi hade väl en ambition att testa oss fram när vi tog över verkstan efter förre ägaren. Men det blev inte av. Nu är det försent.
I morgon blir det gravöl på Vega och skumpa på Brage.
Nej, det är inte mitt i veckan och ledig dag förrän i morgon. Så bra att jag kom på det, annars hade jag gått till jobbet i morgon och trott att det var torsdag. Det blir lite virrigt med extralediga dagar och semesterdagar. Men skönt. Bara slappa runt och inte göra för mycket mellan skinkmackorna som intages.
Idag blev det en hel del flytt i verkstan, men först var jag till veterinären och vägde Lussekatt som nu nått sitt mål och inte bör varken gå upp eller ner. Jag tror han håller sig i vikt som han ska på sju kilo. Själv gör jag en ny rivstart i mitten av januari, fyraårsdagen av min LCHF-start. Jag har ballat ur senaste året och totalt under julen. Aja baja, jag mår inte bra av det.
Det blir nästintill strikt LCHF från och med den 17 januari. Samma dag som svärdottern fyller år, jag ska till tandläkaren och vi har så kallad "Julårsfest" med jobbet ute vid Brofästet.
Förra året var vi tre på jobbet som frågade några dagar innan om de kunde och vill orda så vi fick mat enligt LCHF, men de lyckades inte jättebra så i år vet vi inte hur vi ska göra. Får väl äta det som känns tillåtet.
