Lussekatts sista färd

Lussekatt har gjort sin sista resa. Måndagen den 27 november fick han somna in efter att ha varit sjuk i några dager. Jag märkte på fredagen att han knappt ätit någon mat av det jag serverat på torsdagsmorgonen. Han drack mycket, kissade mycket och jag tänkte han fått diabetes. Eller hade ont i tänderna. Men han var som vanligt, pigg, lekte och ville gå ut.

Jag kände inom mig att det var något på gång, jag tog extra många bilder på honom och dessutom filmade jag honom när han gick sina runda på gården. Något som jag länge tänkt att jag skulle göra, men inte blivit av. Fick truga i mat hela helgen, mat som han inte ville ha. Köpte mjuk-mat och blötte upp hans vanliga hårdmat. Han tog något litet slick bara och drack destomer vatten.

På måndagen ringde jag Veterinärkliniken här i Kalmar och jag fick komma dit direkt. Han vägdes och hade gått ner mycket och läkaren kände igenom kroppen och upptäckte något skumt med njurarna. Han sövdes för att de skulle kunna ta prover och göra röntgen.

Läkaren kom tillbaka med honom och sa med en uppgiven suck att de hittat lite av varje. Hans ena njure var mycket mindre än den andra som var alldeles för stor. Den ena var alltså ur funktion och den andra hade fått jobb dubbelt. Han hade även något på lungorna och grus i urinblåsan. Skulle kunna medicinera ett tag, osäkert hur länge.

I samråd med läkaren tog jag det svåra beslutet att låta min kära vän få somna in. Eftersom han redan var sövd så gick det lugnt och fint till, han bara tog ett sista andetag och så var det slut. Jag satt en stund, tog några kort till och sen kom personalen in och tog hand om honom och jag tog mig hem.

Det är förstås varit tomt, jag pratar lite med honom och hör att han tassar runt här. Jag somnar förvånansvärt bra med tanke på att han legat på mitt bröst i tolv år. Jag vaknar många gånger och drömmer jättekonstiga drömmar.

Igår hämtade jag hans aska på kliniken och tänkte att de kremerade honom där, men jag förstod snart att det gjorts på Flattinge smådjurskremering i Vittaryd. Trodde askan skulle ligga i en liten, liten pappask men jag fick en vacker, tung papperskasse med rött silkespapper  som stack upp. Huuur kunde de veta att det var så rätt färg för Lusse och mig!? Kassen vägde mycket mer än jag anat och när jag kom hem fick jag se att askan låg i en vacker urna i trä med hans namn på. Jag blev så berörd, kände att det var helt rätt beslut att kremera Lussekatt separat.

Nu står urnan på en hylla och jag har ett ljus tänt för Lussekatt.

/Anna

4 comments
  1. Åh Anna, det gör på riktigt ont i hjärtat att läsa om Lussekatt. Tolv år är alldeles för tidigt. Fina vännen! Det är så hemskt och det blir så tomt, men det är oundviklig och man vänjer sig aldrig. Har två såna träurnor här hemma som jag inte kunnat förmå mig att sänka ner i jorden, Felicia och Liza. Tänder ett ljus ikväll för Lussekatt. Kram! <3

    1. Åh tack snälla Gunsan för fina ord! Bloggar så sällan men du hittade hit ändå. Tack för ljuset du tänder. <3 Jag har tänt ljus varje kväll, ett värmeljus i en svart hållare, som en svart katt, den liknar min Lussekatt.
      Jag följer ju din blogg också men har inte fått aviseringar på länge. Hur har det gått med garagebygget?
      Här i Kalmar väntar vi på vintern, men den verkar avlägsen.
      God jul!
      /Anna

      1. Det kom av sig med dokumenterandet av vårt garage, men bygget har gått framåt. Vi kan inte ställa in vardagsbilarna ännu, dom får stå ute och frysa. Elen är inte dragen, vattnet är inte påknäppt och väggarna är inte målade på insidan. Magnus har dragit med en förkylning ett tag, men vi hoppas kunna jobba vidare i garaget under jul och nyår och även lägga ut några bilder i bloggen.
        Jag håller mest till på FB numera, men håller även bloggarna vid liv för vänner som inte finns där. Ser att du dyker upp i Turf-gruppen emellanåt. Turfar minimalt själv numera, men tycker det är roligt att följa gruppen ändå.
        God Jul!

        1. Men vi är inte vänner på FB? Jag slutade att blogga här, men öppnade en Turfblogg som jag trodde jag skulle vara mer aktiv i men så har det inte blivit. Jag turfar i perioder, det blev lite mindre sen jag gick i pension i vintras. Är mer på FB och Instagram nu.
          God jul!
          /Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.