En dag si och nästa dag så. Regnet borde kommit med svalare luft. Men inte, det är varmt och jag klagar inte idag heller, även om jag funderar på hur jag ska kunna duscha med en hand och klä på mig?
Jag tror det saknas ett riktigt åskväder?
Anna
Annas tankar & småprat
En dag si och nästa dag så. Regnet borde kommit med svalare luft. Men inte, det är varmt och jag klagar inte idag heller, även om jag funderar på hur jag ska kunna duscha med en hand och klä på mig?
Jag tror det saknas ett riktigt åskväder?
Anna
Hej, nån som saknat mig mer än Lussekatt har gjort? Har någon upptäckt att jag varit borta? Nåväl nu är jag ju tillbaka sen flera dagar, på hemmaplan igen. Borta bra och hemma bäst. Ja jag var bara borta en dag och hälsade på syrran och hennes man utanför Värnamo. Inte en treveckorstripp till andra sidan klotet.
Bilden är liten – för känsliga personer. Så kan jag visa min nya grill igen.
Men innan Värnamobesöket hade jag ett mindre blodbad här hemma. Ett litet hundöra med blod har i panik slängt fram och tillbaka mellan väggen och soffan. Bilden visar när jag redan börjat torka bort det. Gick förvånansvärt lätt bort med våtservetter för babystjärtar. Ett bra tips ifall du också drabbas av blod på väggen.
Ser rätt bra ut innan allt började…
För att rädda den lilla Via, dotterns Cavapoo-hund, pytteliten och dessutom nyklippt och såg ut som en prematur, nåväl, rädda henne från den stooora hemska svarta KATTEN var jag tvungen att gå emellan dem och ja jag visste vad som skulle hända. Utan tvekan skulle jag bli kattbiten och det blev jag ju – inte alls fårvånande.
En kväll över taken i mitt kvarter – härligt!
Det blev Kalmarjouren och Kåvepenin på torsdagskvällen. Efter tre dagar ingen bättring, snarare något sämre och lätt febrig. Då blev det Spectramox på söndagskvällen och ja jag blev inte bättre, men tyckte ändå på onsdagen att jag skulle genomföra den planerade tågtrippen till Värnamo och syrran och svågern.
Upphovet till allt, vilar så sött på min fot, den lille raringen.
Tidig morgon på Larmtorget – en turfare planerar ju alltid för att ta minst fem zoner vart hen än ska färdas. Bilden nedan tagen en sekund efter, men fokus är lagt lägre ner.
# # #
Hej Värnamo! Lägg märke till den tidiga timmen.
En solig och helt perfekt dag hela dagen då syrran och jag cyklade nästan tre mil och jag fick några nya zoner och en ny region. Vi fikade gott kaffe, macka och en mumskaka i Apladalen innan vi åter cyklade ut till "förorten" där de bor. Sen bjöd de på en god middag och så kom Lotta och Bosse och hälsade på. Å så har jag lockat värnamoborna att börja turfa och minst en ny började denna dag!
Så var det dags att åka tåget hem och jag hade djäkligt ont. Jag hade blivit sämre med feber och på torsdagen fick jag åter besöka akuten. Då blev det en sprutt dunderdropp med antibiotika och fredag morgon mer dropp av samma sort. Nya piller, denna gång Bioclavid, som är förpackat i 20- och 14-styck. Smart att jag skulle ha tre piller i sju dar då. Jag har samlat på mig lite olika piller nu så hör av dej om du behöver något. He, he.
Inget är som väntans tider, när jag har som enda nöje att kika upp i taket. Var på röntgen och inget bett har gått ner i benet. Benet i handen alltså. Det var ju himmelens skönt, för då hade det blivit operation med inläggning, öppna upp och spola rent.
Idag har jag varit på återbesök till Infektionsmottagningen, där blev också väntan, vääntan och åter väääntan. De var inte riktigt nöjda med läkningförloppet som går mycket långsamt. Tyckte att min hand skulle få vila och jag fick gå till Ortopedmottagningen…
…där jag fick ett fint förband…
…med en gipsskena i. Suck o pust. Snyggt va?
Nu får det bli enhandsmat ett par dagar. Idag blev det sallad från ICA. Kanske blir det mat på stan i morgon, det är ju inte bara svårt att äta nu, det är omöjligt att laga till nåt också.
Bilder jag hittade på en vägg på sjukhuset idag, en skadad katt och…
…en skadad igelkott.
Tänker på Lussebullekissen, vad ska hända med honom? De fyra gånger han bitit mig, under hans nio år, har varit i trängda lägen, aldrig nånsin annars, inte oprovocerat. Jag går inte och är rädd för honom, men jag vet också hur långt jag kan gå om vi busar.
Ingen i sjukvården har nämnt något om att "ta bort" honom när jag frågat hur jag ska göra och jag grubblar vidare på vad "alla andra ska säga och tycka". Tar gärna emot tyck och tänk från er.
Avslutningsvis vill jag inte prata om turf, jag har åkt ner i alla listor som tänkas kan – jag som låg så bra till. Dötrist! Vi kan prata om Turf Championship lördag den 30 augusti istället? Gå in och anmäl dej, det är inte för sent än. Kalmarturfs sida här.
Anna