Oj, en katt bland hermelinerna eller är det Signe som smugit sig in bland Lussekatterna?
Lussekatts kiss har ett tag luktat väldigt fränt så jag ville kolla upp det hela så jag ringde Kalmar Djursjukhus i förrgår och hörde hur vi skulle göra. De rekommenderade ett litet kit som de har. Jag åkte dit och köpte det, det var en påse med små, små vita plastkulor, en pipett och ett rör med lock.
Det var tänkt att Lussebullekissekatten skulle kissa i en ren låda med kulorna i – istället för den träpellets som han i vanliga fall har i sin låda. Jag tog min fotbalja, en vanlig i plast, inte en sån där tjusig med elektrisitet och bubbel och massage alltså. Ställde den med kulorna i hans pelletslåda och väntade…
…och väntade…
…och väntade…
På kvällen hade han inte kissat, bara nyfiket varit där och tittat. Vi la oss att sova och jag vet ju att min svarting är en nattvandrare ibland och hoppades att han uträttat vad som var tänkt. Men inte då. Hur länge ska jag våga vänta tänkte jag. Ja jag får ge det ett dygn.
I går morse när jag borstade tänderna gjorde Lussekatt det han brukar göra – han kissade! Och det var inte lite inte, nej jag trodde aldrig det skulle ta slut. Men det gjorde det förstås så jag kunde fylla röret med pipetten, lägga i kylen till jag kunde överlämna det efter jobbet.
Några timmar senare ringde de från sjukhuset och sa att en veterinär gärna ville träffa katten och mig för det var blod och annat men inga kristaller i kisset. Så idag ska vi dit och det blir ultraljud och eventuellt röntgen för att utesluta stenar och vad det var mer hon sa. Fortsättning följer.
Anna