Lussekatt till sjukhuset

   

   
Oj, en katt bland hermelinerna eller är det Signe som smugit sig in bland Lussekatterna?

Lussekatts kiss har ett tag luktat väldigt fränt så jag ville kolla upp det hela så jag ringde Kalmar Djursjukhus i förrgår och hörde hur vi skulle göra. De rekommenderade ett litet kit som de har. Jag åkte dit och köpte det, det var en påse med små, små vita plastkulor, en pipett och ett rör med lock. 

Det var tänkt att Lussebullekissekatten skulle kissa i en ren låda med kulorna i – istället för den träpellets som han i vanliga fall har i sin låda. Jag tog min fotbalja, en vanlig i plast, inte en sån där tjusig med elektrisitet och bubbel och massage alltså. Ställde den med kulorna i hans pelletslåda och väntade…

…och väntade…

…och väntade…

På kvällen hade han inte kissat, bara nyfiket varit där och tittat. Vi la oss att sova och jag vet ju att min svarting är en nattvandrare ibland och hoppades att han uträttat vad som var tänkt. Men inte då. Hur länge ska jag våga vänta tänkte jag. Ja jag får ge det ett dygn. 

I går morse när jag borstade tänderna gjorde Lussekatt det han brukar göra – han kissade! Och det var inte lite inte, nej jag trodde aldrig det skulle ta slut. Men det gjorde det förstås så jag kunde fylla röret med pipetten, lägga i kylen till jag kunde överlämna det efter jobbet. 

Några timmar senare ringde de från sjukhuset och sa att en veterinär gärna ville träffa katten och mig för det var blod och annat men inga kristaller i kisset. Så idag ska vi dit och det blir ultraljud och eventuellt röntgen för att utesluta stenar och vad det var mer hon sa. Fortsättning följer. 

Anna

Vi gjorde det!

Tänk att vi lyckades! Kvinnor kan. Vår ugn i keramikateljén hade visat svårt sönderfall. Ja egentligen bara några slingor, men ändå, den funkade inte att bränna i. Å det är ju det som är själva vitsen med den. Glömde blogga om vår duktighet och hittade denna bild med Marita och Åsa med händer och huvud ner i ugnen. Så det var bara det jag ville visa och klappa oss på huvudet.

Anna

Ny medalj idag

Har varit ute i det fina vädret, turfat cirka tre timmar upp till Lindsdal, runt lite där för att se platser jag har minnen från då jag bodde där 1978-89. Första åren i eget nybyggt hus på Pigges gränd, sen i HSB:s fina nya område "Storklas". Brukar ta någon vända upp varje år när jag är ute på mina cykelpromenader och nu kommer det att bli oftare genom att zonerna sprids även där.

Det var tre nya zoner där som jag var på jakt efter och två här i stan på väg dit och sen tog jag även den sjätte på väg hem, på väg mot stan. 500 unika zoner har jag tagit sen start i september 2012. Ja jag vet att det kunnat varit mer, men jag har mest gått och trampat på samma ställen, eller cyklat förstås. Vi är idag 220 turfare som har just denna medalj. 

Nu måste jag ta 500 till för att få nästa och det kommer nog att ta tid. Men då får det väl göra det, jag har ingen brådska. Men visst är det kul med medaljerna. Dessa har jag hittills skrapat ihop:

   

50, 100, 250 och nu den röda för 500 unika zoner.

För övrigt har jag ju fått andra medaljer också förstås och dem kan du se här, siffrorna är antal turfare som innehar just den medaljen:

 15000 tagna zoner – 33.

 Donation Hero – 379.

 Neutralizer – 1384.

 Staminator – 468.

 Dark Ninja – 2159.

 Pentacity Star – 1350.

 Eager Beaver – 1061.

 Greed- 75 – 230.

 Broadcast Expandator – 34.

 Paper Expandator – 62.

Aha, du vet inte vad de betyder. Jag hade tänkt skriva det för er som inte börjat turfa än, men jag tipsar om att gå in på Turfgame och läsa själva. Jag har tagit på mig ett uppdrag som jag ska utföra nu. 

Anna

Hi, hi, hi, hiss…

Att åka hiss kan vara kul i norge. Jag skrattade högt så Lussekatt undrade vad det var fråga om. Jag sa till honom att "det begriper du inte" och då gick han. Men du, gå inte, titta på klippet, helt galet kul. Ge dej en kvarts skratt.

Anna

Silvertejp


Bild från FB

Min cykel fyller nio år i sommar. Ja det är så länge sen som min gröna fina Skeppshultscykel blev stulen hemma på gården där jag då bodde. Jag var arg och besviken över att bli av med den, den var inte så gammal, tror omkring tre år bara. Förstår mig inte på människor som inte kan hålla reda på mitt eller ditt eller sitt.

Skulle gärna vilja ha en ny hoj, en lättcyklad på kullerstenar, gatstenar, trottoarkanter, skogsstigar, över stock och sten. Skulle sätta på dubbdäcken på min nioåring och slippa byta däck varje säsong, bara byta cykel allt efter väglag.

Ett bra lås, eller snarare tre bra lås har jag haft i många år, men ju äldre min Crescent har blivit ju slarvigare har jag blivit så nu låser jag oftast bara med det som sitter fastmonterat på cykeln.

Kanske det kunde räcka med lite silvertejp? 

Anna

Xperia Z

Igår kom det äntligen regn och mina nya gummistövlar kom väl till pass. När jag kom hem efter en riktigt blöt cykeltur (läs förstås Turfrunda) och AfterTurf på Skafferiet så var jag rejält blöt. Glasögonen immade igen och det trodde jag att även mobilkameralinsen gjorde eftersom bilden blev så suddig. Ville föreviga stövlarna när de ännu satt på fötterna, men det som är själva vitsen med just dess stövlar syns inte. 

Efter jobbet idag cyklade/turfade jag till Giraffen där det finns några killar som hjälper till med datorer som folk vill slänga i väggen typ. De sa att Xperian inte hållit vad den lovat och många har fått gå tillbaka för utbyte. Den ska ju tåla vatten och jag har haft den på styret i några regnväder tidigare. Viktigt bara att alla hål är tillslutna. 

Nu fick jag rådet att öppna de små portarna och lägga den i ris. Så jag fick gå in på butiken och inhandla ris vilket jag inte gjort på över fem år. Jag la mobilen som för övrigt funkat perfekt i en påse och fyllde på riset runt om. Efter ett par timmar kunde jag se att det var lite mindre fukt  linsen och när jag kom hem från Stickklubben kunde jag ta följande bilder.

Riset funkade!

En ljus fin kväll. Ljus och fin för att jag räddat min Xperia Z!

Utblommat med en viss skönhet.

Genomskinliga gummistövlar för hemstickade raggsockor från Sweden Rock.

Anna