Söndagen

Av någon outgrundlig anledning ser jag på Vasaloppet varje år, jag som är så totalt ointresserad av sport. Men det hör till, det är ju inte så mycket jag har koll, varken på vilka som brukar vinna eller vem som verkligen vinner i år. Ja jag ser det ju, och jag kan sitta och heja tårögd av rörelse.

Det är roligt att se folket, höra intervjuer, berättelser från dem som stakar sig fram. Roligt att följa och jag blir som sagt tårögd, mest för hela grejen liksom. Ja vilken grej! Vilket engagemang, vilken industri det är. Så många som är inblandade på alla möjliga omöjliga sätt. Och allt verkar ju att klaffa år efter år.  

Söndagen var väl rätt hyfsad för att bege sig ut vid omstarten och jag var förvånad över att se så många gula zoner redan innan klockan tolv. Ja vi fick ju ett stort fint zonregn bland annat över vår förort i väster, Smedby. Själv tog jag bara ett par nya här på södra kanten, bägge som jag själv föreslagit vid något tillfälle. Och sen tog jag en del gamla vanliga, bland annat KiteFlying, otillgänglig, lerig uppe på en höjd (läs soptipp), men jag gillar den. Det är luftigt och fin utsikt – när jag väl kommer upp. 

Jodå, vi hängde kvar vid omstarten, både jag och HappyF. Ska se om vi inte kan jobba oss upp nu när väglaget borde bli bättre framöver?

Anna