Från 20-talet, vackert, gammalt, välkomnande.
Det stod en inflyttningsblomma från förra hyresgästen.
Gammalt, nytt, charmigt, modernt – en fin blanding.
Lagom höjd när jag ska baka, laga mat, värma något gott i ugnarna.
Det har varit en lång och tidvis outhärdigt jobbig resa från sista veckan i november då hyresvärdens son kom upp till mig och sa att det var blött i lägenheten under. Han kollade skåpet under min diskbänk och fann fukt, troligtvis ett rör som läckt, kanske under flera år.
Det gick en vecka och fredagen före första advent kom hyresvärden själv och sa att jag måste plocka ut allt från köket över helgen för på måndagen skulle de riva ut alla skåp och riva upp golvet. Jag fick lätt panik, skygglappar på, glömde bort att tänka vettigt och rationellt.
Jag hade ju faktiskt redan under sommaren börjat tänka på flytt för att bland annat slippa trapporna. Men nu var de tankarna borta och jag tänkte inte på att jag skulle behöva lämna min lägenhet.
Hade jag planerat bättre hade jag förstås flyttpackat direkt och inte bara ställt in grejerna från köket lite hur som helst. Det blev minst sagt rörigt och i kartongerna stod porslinet bara som det var, utan att ha vira in det i papper eller annat. Sen fick jag ju packa om allting och då hade allt byggdamm lagt sig som en hinna över allt.
Byggfläktarna har stått och brummat dag ut och dag in, dygnet runt sen den 2 december.
Under en vecka åt jag skinkan jag griljerade till första advent och jag kokade mitt kaffevatten i badrummet och ångesten växte. Hur skulle detta gå? Men det gick ju inte när badrummet också skulle plockas ur.
Kylskåp på balkongen funkar en kort tid, inte i åtta veckor som det gått nu. Men nöden har ingen lag, bara gilla läget. Det var ju nästan minus i alla fall.
Vattnet bort, duchen bort och WC:n bort. Nu kunde jag inte klamra mig kvar hemma, jag fick fly till Emmadottern, Lussekatt och jag. Ingen bra lösning med tanke på allergi och så. Jättemycket och stort TACK Emma för att vi fick bre´ ut oss hos dej en vecka!
Och plötsligt stod jag med två förslag på rum att hyra tillfälligt, samtidigt som jag fick tips om en hyresärd att ringa till. Först var det före detta jobbarkompisen Maggan som hade hört med sin granne, en äldre man, som har tre rum för studenter och nu stod ett tomt. Jag var välkommen att titta på det och det var ett fint, men litet rum med ett riktigt fint fönster för Lussebullekissen att titta ut genom. TACK till Maggan att du brydde dej om, att du försökte hjälpa mig!
Samtidigt hade min kära Anne hört med sin kollega och hos henne fanns också ett rum med del i kök och badrum. Bara det att där var inga andra som hyrde och rummet var mycket större. Fast fönstren är högt upp och Lusse kan inte sitta och titta ut. Jag valde ändå detta eftersom Lussekatt skulle få större yta att vara på och för att jag inte skulle behöva dela kök och WC med två ungdomar. TACK min bästa vän för att du engagerade dej!
Ja så var det ju den där hyresvärden som jag fick tips av Birgitta att ringa. TACK snälla söta Birgitta, vad hade hänt om du inte sagt nåt, om du inte vetat om honom och att en person skulle flytta i hans hus? Hade jag deppat ihop eller kanske hittat nåt annat? Troligen det förstnämnda.
Onsdag före jul ringde jag, berättade lite kort min situation att jag stod utan bostad, men inget om att det skulle finnas en ledig lägenhet till sommaren hos honom. Den här personen hade inte sagt upp sig än så jag ville inte nämna att jag visste. Och hör och häpna, han svarade att från den första februari finns det en tvåa ledig i hans hus på Sandås! Detta är helt otroligt, hur kunde jag ha en sån tur?
Nu rullade det på och jag fick gå och titta på den redan samma kväll och blev helt kär. Och nu är den min, jag flyttar in på lördag om en vecka!
Vi kommer inte att sakna 70-talsgolvet och inte heller kaklet.
Jag måste packa och röja själv, har fått erbudanden om hjälp från olika håll, men jag känner att det här ska jag göra själv. Jag kan inte låta någon annan riva i alla grejer jag under åren samlat på mig. Jag vill ha koll på vart jag skickar saker jag inte använder längre, sånt jag inte tittat på eller haft framme på flera år har åkt all världens väg. Nej, bara till Stadsmissionen och till återvinningen förstås.
Mycket grejer har det blivit och hantverkaren, en snickare som går in och ut ur min byggarbetsplats till hem undrade i början om jag inte hade någon bil då jag körde ett par vändor till återvinningen med cykel och kärra. Det såg förstås fattigt ut att cykla men jag kände mig fri och miljömedveten.
Stadsmissionen har hämtat några större grejer som möbler och själv har jag kört kassar med dukar, lakan, kläder och de tar tacksamt emot allt med öppna armar. De kommer alltid ut minst en, ibland två eller tre personer och hjälper till att plocka ur bilen.
Förra veckan var ju Röde Rudolf med mig. Ja det är ju emM:s bil och jag vill säga ett stort TACK till dej också min kära vän! Det var guld värt att ha den så många dagar och en dag när jag redan fått nyckeln så körde jag grejer till mina nya förråd.
Ja nu sitter jag här på min kammare och bara myser. Nästan allt är packat inför flytten på lördag. Många starka armar har jag fått som hjälper mig och jag är sååå tacksam över mina goda vänner som gör det TACK; TACK till er alla!
Byggfläktarna har slutet brumma, golvet börjar att byggas upp igen, nu ska det vara torrt. Jag bryr mig inte, jag har redan mentalt lämnat den lägenhet jag bott i i elva år. Nu ser jag bara framåt, en stor lättnad, en börda har lyfts från mina axlar.
Anna