Pontonjärgatan, ja ungefär så här, lite kusligt, otrevligt minns jag pälsaffären där mamma jobbade. Jag gick där nu, jag har inte varit där på åratal. Mindes inte exakt var det var, det fanns flera småbutiker där det kunde varit, men denna liknade mest. Ytterdörren till höger, en liten trappa ner till butiken med ett fönster. En dörr där inne till vänster till atljén. Minns inte fönstret, där jag skrivit Sober Päls, det kan ha varit igensatt eller gardin för för jämnan. Ytterligare en dörr in till ett mindre rum innanför där mamma satt och sydde. Hon trivdes inte, hon satt där med chefens fru, Forsberg hette de. Hon hade dessutom värk i en arm, förmodligen arbetsskada?
Till julen, kan ha varit omkring 1970 fick hon ett kuvert med en slant och ett brev att hon inte var välkommen tillbaka efter julledigheten. Tror hon fick panik, aldrig varit arbetslös, vad skulle hon hitta på nu? Men detta var nog det bästa som kunde ha hänt, för hon började jobba hos gamla i hemtjänsten. Det tyckte hon var kul, hon fick träffa glada roliga människor. Ja nåväl någon surtant/-gubbe hade hon visst också. Men överlag så trivdes hon. Härligt!
En rolig grej var att mamma som var helnykterist och aldrig varit på Systembolaget följde med en pensionär som var lite småalkis för att handla rödvin. Jag tror att hon tyckte detta var lite spännande.
Idag ser det ut så här, utan min redigering, ett trevligt bageri utan mörka skuggor vad jag kan se och utan mörka minnen förhoppningsvis. Hade gärna kikat in men det var lördagskväller och stängt. Känns som om jag inte kommer att komma tillbaka dit.
Anna