Tre små gummor

När jag kom ut från mina vänner och cyklade hemåt gick det tre äldre damer mitt på cykelvägen. En gick med stavar, två med rullator. Jag plingade lite lätt, men de hörde inte och när jag var helt nära vågade jag inte plinga en gång till för jag var rädd att skrämma dem. Jag cyklade sakta, snirklade mig förbi och hörde en av dem säga; Tänk att det inte går att plinga. Jag tvärstannade och sa med ett vänligt leende att jag gjort det men ingen hörde det. Nä vi är döva svarade hon. Ha, ha, sa jag, då var och  det ju inte så konstigt ni inte hörde.

Jag stod kvar och så pillade jag lite med mobilen som jag har i en ställning på styret för att se om jag var rätt i en zon just där. Damerna gick om mig men en stannade och undrade med mycket förvånad röst om jag hade gps på cykeln. Ja, jag spelar ett spel och letar efter zoner och här är en zon som jag just tog. Ha, ha, sa hon. Ja, man har inte roligare än man gör sig, sa jag. Ha, ha, nä det är rikgtigt sa hon och skrattade ännu mer när hon vände sig och anslöts sig till sina väninnor.

Jag cyklade glatt hemmåt. Tre små gummor skulle gå en gång, till marknaden uti Mora…

Anna 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.