Stockholmshelgen – del 1

Emmadottern undrade om jag ville hänga med upp till Stockholm en fredag-söndag i mars för hon vill inte köra bil i storstaden och det vill jag. E22-an på väg, ömsom barmark, sol och strålande väglag, ömsom snöstorm. 

Anlände till Enskede och kusin Eva, parkerade bilen, packade in. Tog mig till stan via några zoner, förstås, träffade Karin och vi går ju alltid till Hermanns på söder och mular i oss av deras härliga veg-buffé. Karin är härlig, glad för att vara hennes vän! 

Pållelåll, eller vad? Ska jag knyta fast min båt? 

Fran Katarinavägen blickar jag upp mot Glasbruksgatan. 

Katarinahissen vid Slussen förstås, det vet väl alla. 

Gamla stan 

Det mörknar i gränderna. Åkte tillbaka till Enskede och åt en god middag ihop med Eva och vi hade en trevlig kväll. 

Kusinen skulle iväg på sitt och jag begav mig in på stan på lördagsförmiddagen, via fler stockholmzoner förstås, träffade barn- och ungdomskamrat Tinna och vi gick till Fotografiska vid Slussen. Mycket intressant att se och en trevlig stund att äta lunch och snacka gammalt och nytt.

Här ett fotocollage av Ruud van Empel

Stortorget i Gamla stan där jag fikade en kopp kaffe för att låna ström till mobilladdning på Stadsmissionens fik.

Mörkt även på dagen i trånga gränder.

Svårt att gåturfa tycker jag och svårt att ta zoner på söder, det kom hela tiden en annan turfare före. Likadant i Gamla stan. Men några fick jag förstås. 

#

#

#

När det mörknat, efter många timmar, många steg, på bland annat Kungsholmen tog jag mig tillbaka till kusinen som kom hem strax efter mig. Vi satt och snackade en stund innan det var dags för sängen. 

Men du, jag har många fler bilder från denna lite kalla med underbara dag i Stockholm – de kommer lite senare!

Anna

4 comments
  1. Fina bilder! Om någon är från någon zon passar de fint på wikin 😀

    1. Ja en del av mina bilder är säkerligen från zoner. Jag ska kolla upp detta.

      Anna

  2. Hej Anmaja, Åh det var roligt att se ´STHLM igen Gamla stans gränder särskilt det var ett tag sedan man gick just där.Katarinahissen sjunger ju sin svanesång. den säger de skall rivas för den är så dålig och det känns hemskt tycker jag. Men rosten gnager sig fram och har den fått fäste så är det klippt, D Förstår att du hade det trevligt däruppe mycket att kika på med. Mina 4fotingar återhälsar till Lussekatt som nog är glad att matte är hemma nu.

    1. Ja rosten gnager, men det vore synd om en sån fin siluett måste rivas.

      Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.