Cykel på väg


Bilden lånad hos lokala tidningen Barometern

Längtar så otroligt efter att må bra igen, att klä av mig vinterjackan, sätta på något tunnare och mina löparleggings (läs cykelleggings), på med hjälmen – och iväg. I sommar kommer jag nog att sakna mina långturer utanför stan. Nu är jag ju en turfare och då vill jag vara där zonerna är förstås. Det blir inte nya rundor på landet. Kan kännas lite saknesamt.

Behöver verkligen komma igång, känner mig som en soffpotatis, jag sitter, ligger, slöar i soffan dagarna i ända. Legat av mig på allt. Stickat lite, med betoning på lite då jag repat upp det mesta. Försöker mig på nya mönster och får inte till det. Förrän igår kväll, men då orkade jag inte sticka mer. 

Tycker synd om mig själv. 

Nej så klart jag inte tycker synd om mig själv, vad fick jag nu det från?

Hur ska jag göra? Ringa Kalmarjouren? Har tagit sista tabletterna Kåvepenin och det har gått fem dygn sen jag började kuren. Borde jag inte vara bättre? Ska jag få en ny kur eller avvakta? Tog Tiparol och Panodil när jag började känna värken komma i örat och nu känns det hyfsat men långt ifrån bra.  

Nu är det nära turffikadags, Ekelunds på Esplanaden, kl 12 är det. Kommer du? Jag tar fram hojen och cyklar dit, sen får jag se hur det känns.  

Anna

2 comments
  1. Vad tråkigt att höra att du inte mår bra. Du bör nog ta kontakt med din läkare igen då om det inte är betydligt bättre imorgon. Krya-på-dig-kram från mig!

    1. Ja kära Arvidsdottern, jag lovar, men det känns mycket bättre ikväll efter både turffika och stickfika! Kram till dej.

      Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.