Nu är glada påsken slut, slut, slut,
påskeharen kastas ut, ut, ut,
men till nästa år igen,
kommer han vår gamle vän.
Ty det har han lovat!
Lägg märke till den lilla rosa grisen som Emmadotran har gjort på dagis, det är en påskgris. Hon hörde fel när hon var liten, hon trodde vi sa påskgris när vi sa påskris. Den stora påskharen var det första påskpynt jag gjorde i mitt första hem 1972. Keramikskålar och byttor kommer från Omaka stengods. Tovade tupp och höna har jag också gjort själv.
Anna
Grisen är jättesöt! *Fniss*…dom är för härliga dom små. Min systerdotter sa: Titta mamma, här växer det en maaassa grosor. Sedan dess har maskrosorna alltid fått heta "grosor" här hos oss.
Gulligt med en påskgris 🙂
Kram Gunilla
Gunsan och Gunilla, ja det är sött. Fast den knappt kan stå på sina tre runda kulor till ben och inte är världens finaste gris får den hänga med år efter år.
Anna