Gustav-Vasastenen

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det känns fuskskämmigt enkelt att bilturfa. Men egentligen är det bara skämmigt, inte fuskit, inte enkelt. Det är ett himla i och ur, starta, öppna, låsa, kränga sig in och ut igen. Men ändå lockade mig den lille Rudolf till detta. Som i helgen, då tog jag flera zoner i Färjestaden och det gick så bra så bra. 

Sen fortsatte jag på hemmaplan och jag vet inte vad som tog åt mig när jag tog StoneIsle för jag fortsatte ut mot StensöZone – med Rudolf, den lille djäkeln. Ja bommen var ju öppen och inte såg jag någon förbudsskylt. Nåja, jag ville väl inte se någon. 

 

På vägen mötte jag först en man som tittade lite konstigt och sen en dam som också titta på mig, nej blängde på mig med avsky i blicken. Riktig kräksavsky. Som om hon aldrig sett en bil. Eller rättare, som om hon aldrig hade sett en bil just där. Jo jag kände mig lite dum och var rädd att jag skulle bli instängd. Fantiserade om att de skulle låsa bommarna och vad hade jag då gjort?

Idag har jag  cyklat ut och tagit zonen igen, för Sallyma och Sune hade ju varit snabba och taget den för mig strax efter. Det var en skön tur och jag har bildbeviset på bilden överst, jo jag var där med cykeln, min röda citybajk. Ångrar att jag inte tog en bild på Rudolf också i helgen.

Bommen var öppen idag också och nu såg jag. Skyltarna, alla skyltarna på stolpen. Hur kunde jag missa dem?  

 

Anna som skäms