Ett år till

 

Nu är jag 63. Detta är ju en ålder mamma var i, inte jag. Jag är ju bara fyrtiotre. Hur kunde det bli så här? Har alltid tyckte det varit kul att fylla år, att vara i centrum och bli uppvaktad för en dag. Bjuda på god mat, fika och ha en trevlig kväll. Viktigt på rätt dag också, även om det varit en sketen vardag.

Jag tycker att även en vardag ska få en guldkant så fort tillfälle gives. Men efter sextio har jag tappat gnistan lite, bryr mig inte så mycket om hur och när eller om det blir firande. Jag vill ju bara ha en tulipan, inget mer, inga presenter. Ge mig en tulpan annars får du en snyting. Eller hur det var.

Anna

2 comments
  1. Grattis!
    Åldern är numera bara en siffra som ändras varje år…
    Kram

  2. Gunilla, visst är det så. Vill inte se siffran för den var inte snygg. 🙂

    Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.