Nu är jag 63. Detta är ju en ålder mamma var i, inte jag. Jag är ju bara fyrtiotre. Hur kunde det bli så här? Har alltid tyckte det varit kul att fylla år, att vara i centrum och bli uppvaktad för en dag. Bjuda på god mat, fika och ha en trevlig kväll. Viktigt på rätt dag också, även om det varit en sketen vardag.
Jag tycker att även en vardag ska få en guldkant så fort tillfälle gives. Men efter sextio har jag tappat gnistan lite, bryr mig inte så mycket om hur och när eller om det blir firande. Jag vill ju bara ha en tulipan, inget mer, inga presenter. Ge mig en tulpan annars får du en snyting. Eller hur det var.
Anna