by Anmaja -

Sista…

Idag är det mycket "sista" för i år och det har varit min sista turfrunda 2012 i dessa vandrarkängor, på en cykel som ser snarlik ut. Funderar på att muta någon, förslagsvis ett barnbarn, att få en peng för att tvätta den och putsa kängorna. Eller finns det någon som ställer upp gratis och frivilligt?

Anna

by Anmaja -

Tid

   
Lusse – sällskap i min soffa
Turf – något är på gång.

Idag var tiden ute för decemberturfen. Spelet pågår alltid cirka en månad och det blev slut och början klockan tolv idag, söndag. Kul att se i mobilen hur alla mina gröna och andras röda zoner blev gula på några sekunder. Och sen var det bara att bege sig ut och börja om igen.

Denna månad, januari alltså, har vi, Kalmar län utmanat Kronobergs län. Så nu rör vi på påkarna igen, kanske ännu lite mer än tidigare så att vi vinner, klart vi gör det. Vinner.

Innan klockan tolv idag var jag ute bara för att behålla min fjärdeplats och sen började det att regna så jag tog bilen, Rudolf är ju på besök till den 12 januari, efter nystarten och tog zoner i ytterområdena. Nu ikväll har jag bara tre kvar. Som tickar lite poäng i alla fall.

I morgon är tiden, året 2012 också till ända, rapporterar senare vad som ska hända.

Anna

by Anmaja -

Julen

   

   

Fick god hjälp av Lussekatt som hjälpte mig vira in paketen. Men där kom visst en svans emellan. En ny liten gran med värmeljus köptes på Indiska, den duger i storlek tycker jag. Barrar inte och behöver inte vattnas.

   

Hyresvärden pyntar på entrén.

    

Julafon, massa snö, några minus, sol och blå himmel – perfekt! 

Barnen har pyntat granen med det finaste.

Framdukning av julmaten, det varma står på spisen och vi sitter till bords.

   

Ljus och ljulefrid har lagt sig över oss – barnbarns-Lisa vid "bästa" julklappen.

   

Via fick äntligen sin tröja, som inte alls passade särskilt bra. Suckåpust.

   

Härliga fina juldagar, jag hinner med att sticka, se på teve och har förstås datorn framför mig. Hälsar på Signe, men hon vill inte alls sitta fint och bli plåtad.

Turfar förstås och tar en sväng till Färjestaden, plumsar omkring på för mig nya zoner. Och nya zoner för alla trillar ner i Kalmar, flera stycken. Bland annat en jag föreslagit! "Stonehome" döpte jag den till – den ligger vid lusthuset bakom stensbergshemmet.  

   

Tyvärr börjar det töa, regna, plusgrader. Det är grått, trist, trist, trist, fy attan så trist. Fast det går ju lättare att cykla om det är barmark, men inte när det fryser på det blöta. Fy, fy, fy!

   

Stavgår till stan, tar en Tomtelatte o varm macka på Esspresso House. Smakar bra. Tar zoner på vägen förstås.

Blommor, blommor, blommor – var kommer alla från? Jag har varit snäll förstås.

God fortsättning, nu inväntar vi snart ett nytt år.

Anna

by Anmaja -

Omöjligt

Det har varit omöjligt att komma in på bloggen för att skriva. Men ingen tycks ha undrat? Kanske har jag bara Arvidsdottern som läser här. Min önskan på julafton var ju just att få kommentarer. Men icke. TACK till Arvidsdottern! Du är en riktigt god vän!

Anna

by Anmaja -

Adventskalender dag tjugofyra

Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Idag lånad från denna sida.

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
djupt under midnattstimma. 
Månen vandrar sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr, 
grå mot den vita driva, 
tittar, som många vintrar förr, 
upp emot månens skiva, 
tittar mot skogen, där gran och fur 
drar kring gården sin dunkla mur, 
grubblar, fast ej det lär båta, 
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår, 
skakar huvud och hätta — 
»nej, den gåtan är alltför svår, 
nej, jag gissar ej detta» — 
slår, som han plägar, inom kort 
slika spörjande tankar bort, 
går att ordna och pyssla, 
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus, 
känner på alla låsen — 
korna drömma vid månens ljus 
sommardrömmar i båsen; 


glömsk av sele och pisk och töm 
Pålle i stallet har ock en dröm: 
krubban han lutar över 
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får, 
ser, hur de sova där inne; 


går till hönsen, där tuppen står 
stolt på sin högsta pinne; 


Karo i hundbots halm mår gott, 
vaknar och viftar svansen smått, 
Karo sin tomte känner, 
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se 
husbondfolket det kära, 
länge och väl han märkt, att de 
hålla hans flit i ära; 
barnens kammar han sen på tå 
nalkas att se de söta små, 
ingen må det förtycka: 
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son, 
ren genom många leder 
slumra som barn; men varifrån 
kommo de väl hit neder? 
Släkte följde på släkte snart, 
blomstrade, åldrades, gick — men vart? 
Gåtan, som icke låter 
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft: 
där har han bo och fäste 
högt på skullen i höets doft, 
nära vid svalans näste; 
nu är väl svalans boning tom, 
men till våren med blad och blom 
kommer hon nog tillbaka, 
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om 
månget ett färdeminne, 
intet likväl om gåtan, som 
rör sig i tomtens sinne. 
Genom en springa i ladans vägg 
lyser månen på gubbens skägg, 
strimman på skägget blänker, 
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all, 
livet där ute är fruset, 
blott från fjärran av forsens fall 
höres helt sakta bruset. 
Tomten lyssnar och, halvt i dröm, 
tycker sig höra tidens ström, 
undrar, varthän den skall fara, 
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård, 
stjärnorna gnistra och glimma. 
Alla sova i enslig gård 
gott intill morgontimma. 
Månen sänker sin tysta ban, 
snön lyser vit på fur och gran, 
snön lyser vit på taken. 
Endast tomten är vaken. 

Hade ingen aning om att denna dikt var så lång, men nu vet jag bättre och tycker den är lite fin.

GOD JUL till alla mina bloggläsare. På min önskelista står idag att jag önskar få en kommentar från var och en som kikar in. En omöjlighet, ja jag vet, men bara tanken… Harebra idag!

Anna