”Spanska Solveig”

  

En okänd kvinna ringde igår kväll. Jag såg att det var ett kalmarnummer, tänkte först inte svara, men lyfte i alla fall luren som om jag skulle, som om jag måste. Hon förklarade att hon var syster till Solveig som jag lärt känna på gamla dar, som bor i Spanien vinterhalvåret och skaffat ett hus i Timmernabben där hon är när vi har det varmt och skönt i Sverige.

Tankarna for runt i huvudet medan kvinnan pratade och jag kunde inte få något grepp om vad hon ville. Ville hon att jag skulle ta kontakt med Solveig, jag hade inte hunnit/orkat/velat svara på Solveigs senaste mejl som kom i slutet av augusti. Ja det hade med andra ord bara inte blivit av. Tänkte så sent som häromdagen att jag skulle skriva.

Tankarna fortsatt, inte kunde det vara ett dödsbud? Nej, det var något med hennes mejl som jag inte svarat på, den teorin liksom fastnade i huvet på mig. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte svarat och dessutom undvikit att ta kontakt med Solveig fast jag vetat att hon varit hemma. Hemma här alltså. 

Kvinnan som sa sig vara Solveigs syster hade ett svar på min fråga "Har det hänt något?" Jo det har hänt det mest hemska, Solveig dog hastigt i förra veckan i en stor stroke. 

Döttrarna hade ringt henne men inte fått något svar och polisen hade fått ta sig in i lägenheten på solkusten, där satt Solveig i koma, togs till sjukhus och vaknade inte upp mer. 

Kära lilla Solveig! Du var så glad och rolig. Du kontaktade mig för många år sen via en kontaktsida, Mötesplatsen, för du ville skaffa nya vänner då du tänkt köpa hus i Timmernabben och ville bo lite mer hemma i Sverige. Vi har träffats och fikat, ätit, gått på teater och ett par gånger har vi varit hos varandra. Du var med några gånger och åt surströmming här med mitt gäng. Nu är du borta, det är ofattbart. Jag som inte svarade på ditt mejl, jag ber om ursäkt att jag inte hörde av mig. Hoppas du har det bra där du nu är, om du är.

Anna

*

Anmaja

*