En efter en…

En sån tur den gubben har. Han får nog gå tillbaka till livet. 

Det får dock inte denna:

  

Plötsligt försvinner den ena efter den andra och jag fick en chock i morse då jag läste denna annons. Kanske det inte är rätt av mig att sätta in den i min blogg, men efter moget övervägande gör jag det. Den var ju ändå i tidningen.

Kan inte fatta, kan inte ta in det. Demens, cancer, stilla insomnat, Solgläntan, vård och omsorg? Jag hade verkligen ingen aning. Och om jag vetat, vad hade jag gjort? Vad gör jag nu? Det bara snurrar i huvet.

Livet – så mycken skratt och glädje, så mycket besvikelser.  

* Anmaja *

 

Intresseklubben

Tom i bollen idag också, har inget att skriva, inget att berätta.

Skojar bara, jag har ju varit på en som vanligt trevlig och god Vinlotteriträff. Jag kände på mig att jag skulle vinna, men inte då. Jag är inte så ledsen över det, tre andra är ju glada för vinst så jag gläds med dem, hmmm.

Sen kan jag berätta att jag funderar på att ta alla zoner i Kalmar i morgon. Beror förstås lite på väder och vind, så jag avvaktar att bestämma något till morgondagen.

Jag borde vara dötrött efter den gångna nattens brist på sömn, det var ju fullmåne igen. Men jag känner mig ovanligt pigg och funderar på om jag ska gå ut mellan två och tre i natt och ta tre zoner här intill. Då får jag en fin medalj som heter Dark Ninja.

Men nej, jag går nog och knoppar lite nu, så jag orkar med att vara ledig på min lediga dag i morgon.

* Anmaja *   

Urblåst o tom i bollen

Är helt urblåst och tom i bollen – håll därför tillgodo med ännu ett filmklipp. Denna gång med underbar musik och sång. Kylig storm ute, värme i hjärtat efter att ha umgåtts med barnbarns-Lisa i eftermiddag. Hörs i morgon igen. 

* Anmaja *

Stackars Roffe

Dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad har jag sett annonsen om försvunne Roffe och jag lider med honom och anhöriga. Heter det anhöriga förresten? Nåväl hans närmaste mänchor då. Det är annonser om försvunna katter varje dag, men denna har återkommit och återkommit (det måste kosta massor?).

Jag tog en skärmdump från min pdf-tidningssida och skulle skrivit om detta redan för ett par dagar sen, men det kom annat i vägen. Och igår kom följande artikel i tidningen; 

Jag hoppas någon vet var Roffe är!? Själv skulle jag gå sönder om Lussekatt försvann. Det är en sak att sörja en katt som jag vet måste dö av en eller annan anledning, men att inte veta var katten är, vad som hänt måste vara fruktansvärt. 

Kanske har Roffe försökt hitta hem från Stensö till Djurängen? Han kan ha hittat på något kul på vägen hem, men det värsta kan också ha hänt. En innekatt kan inga trafikregler.

* Anmaja *

Färgsprakande höst

Solen lyser upp hela världen, frosten ligger kvar i skuggan, himlen är blå, några plus och vindstilla. En sån härlig cykelrunda det blev. Drygt två mil, konditionen byggs upp och musklerna får jobba. Och zoner infångas. Och försvinner till andra.  

Nu är jag hemma, myser och har det gott. Ska förbereda en sallad och sen bege mig till godaste vänner och äta middag. Sååå skönt att slippa laga själv, men framförallt att bli bortbjuden, umgås med dem. Å så får jag som vanligt skämmas att jag inte bjuder igen. 

* Anmaja *

Snö och tand

Första snön, men den låg inte länge, det var nästan som bara lite frost efter nattens en minusgrad. Det var halt som attan på morgonen när jag hojade till jobbet. Och halv nio kom jag på att jag skulle vara hos tandläkaren klockan nio och dra ut en tand. Det var bara att slänga sig ut i kylan igen. Jag hann ta två zoner på vägen också. 

Att dra ut en tand är ju inget. Jag menar, jag får bedövning och sen är det bara att dra och sen har jag bedövning i halva fäjjan flera timmar, blodsmak i munnen och värk framåt kvällen. Jag har ju gjort det förr. 

Men så var det ju inte denna gång. Bedövningen i gommen gjorde sjuhelsikes ont, helt vedervärdig. Den tog direkt och sen var tanden ute bara ett par minuter efter bedövningen lades. Jag fick en tuss att trycka upp och så hojade jag tillbaka till jobbet. 

Snart upptäckte jag att bedövningen var helt borta. Jag kände inte alls av den och någon värk till kvällen har heller inte kommit. Lite märkligt, jag har ju ändå gjort ett ingrepp i munnen, det borde göra ont. Men nej, jag hade bara en äckelkänsla i munnen ett par timmar. 

Intresseklubben noterar? Ni andra kan njuta av de första bilderna på snön och en vacker blå himmel som vi sett idag.

* Anmaja *

Men då!

Hur gör vi nu då? Om de ska bygga söder om höghusen, STEELHOLD´s zon,  så får turfarna se till att känna någon i husen som byggs. Och hur gör vi under byggtiden? Flirtar in oss med byggjobbarna så vi kommer inanför staketet? Ja så får det ju lov att bli.

* Anmaja *