Ha, ha… Ja "hurihelvetetanktevi"?
För ca femton år sen sa jag att jag skulle tatuera mig innan jag fyllde 50 år. Visste dock inte vad och var och det var ju rätt viktigt att veta innan jag gav mig iväg. Så det blev inte av, kanske lika bra det. Jo förbaskat bra förresten.
Ca 17 cm i diameter
Några år efter jag fyllt femtio kom jag på vad jag skulle haft, det var ju givet, min duva som jag själv designat. Jag har gjort den i keramik i många år, lite olika utförande men samma grundform. Ja formen ja, den har morbror Bernt gjort åt mig i koppar, efter min mall. Den är som ett kakmått alltså, bara att trycka ut på lerbakbordet.
Men nu var det ju för sent, jag hade ju fyllt femtio.
När jag skulle få min 25-årsgåva från jobbet, för åtta år sen, hjälp, jag hade jobbat 33 år på Barn i april i år. Då i alla fall var det som jag kom på det här med duvan. Jag lät Molins Guld göra en duva i guld och så fick jag en guldkedja till, det blev så jättebra så jag nästan blev tårögd när jag hämtade ut den.
Ca 2 cm i diamereter
Vi har det så bra att vi får välja själva inom rimliga gränser för en viss summa vår 25-årsgåva. Jag hade aldrig velat ha en glasskål eller ett pärlhalband, möjligtvis en guldklocka. Men en tatuering får vi säkert inte välja fast gåvan ska vara "något beständigt".
Åh jag är så glad för min guldduva runt halsen nu och glad över att inte ha en evig på skinnet.
*
Anmaja
*
