Det kan verka lite komiskt, men fy hoppsan vad pinsamt det är att inte känna igen folk. Jag vet! Själv upptäckte jag att jag ’led’ av Prosopagnosi som det så fint heter, strax innan jag fyllde nitton. Hade träffat en kille på dans och vi skulle gå på bio några dagar senare. Jag hoppades att han skulle ha samma kläder som när vi först träffats för jag var rädd att inte känna igen honom.
Jag har alltid haft svårt för att hänga med i filmer om det varit många olika människor, kan helt enkelt inte skilja dem åt. Har förstås trott att jag haft fel i huvet på nåt sätt, men inte fattad vad förrän jag för ca 15 år sen läste om just ansiktsblindhet. Då föll bitarna på plats, så skönt.
Jag brukar hälsa på dem jag inte känner och inte hälsa på dem jag känner. Vissa personer kommer jag ihåg och känner igen från början, men vissa har jag jättesvårt för att minnas. Gissa om det är riktigt pinsamt att inte känna igen folk jag nyss träffat!?
Men från nu har jag sagt mig själv att jag ska våga erkänna även om jag kan framstå som lite dum. Det får jag i så fall bjuda på.
Läs gärna på Wikipedia pm Prosopagnosi
*
Anmaja
*