Idag har jag i alla fall cyklat till veterinären. Min mänscha som bor här hos mig klappade mig på huvet o nacken och sa att jag var sååå duktig som kan cykla. Vet väl jag, det är ingen konst alls. Bara att krypa ner i korgen på den mjuka filten och njuta. Enkelt.
Mänschan trampar på för glatta livet.
När jag visat upp mig för Helene som har hand om den vita fina vågen och jag fått vikten godkänd brukar jag ligga kvar på vågen. Det är så trevligt hos henne. Hon har en massa djur ute i hallen som jag smyger på när vi är där ute.
Det är stooora hundar och smååå hundar och så är det katter, men alla brukar sitta i burar. Skulle aldrig falla mig in att sitta i buren när jag kan visa upp min vackra kropp och min blanka päls. De ligger säkert där i burarna och är avundsjuka.
Nä nu ska jag gå och gömma mig bakom mänschans nya laptop. Jag får inte vara på bordet, konstigt, men om jag lägger mig bakom skärmen så ser hon mig ju inte. Man får ju inte vara dum även om jag är en katt med litet huvud.
Lussekatt
*
Litet huve? Dum? pfffft. Hur smarta människor än är, så är de korkadeare (hmmm…) än den enfaldigaste och fjompigaste kattungen! Och om man har litet huvud, så betyder det bara att man är exeklusivitetig! Eller nåt! Och extra smart! Vi har koncentrerat hjärnan så den rymmer tusen gånger mer än vanliga stora hjärnor. Och så har smartcellerna kortare väg att springa i vår lilla hjärna än vad de har i stora hjärnor, så vi tänker MYCKET fortare! Bra va!!
Varför får du inte vara på bordet för? Och hur kommer det sig att du bryr dig? ”Du får inte göra så” säger lillie ibland. ”Och?” säger vi då. ”Vem bryr sig?”
nosgos å smarties
Maurice & Kajsa
Hörru Lussekisse!
Du skriver trevliga bloggar som jag läser med stort nöje.
Hälsningar
Bosse
Maurice & Kajsa – Det där med smartcellerna är bra, ska lägga det på minnet.
Bo Grip – Tackar och spinner! Mänschan skriver ibland också men det är inget att bry sig om.
Lussebullekissekatten
Jamarns, vad tuff du är hos vettisen! Vi brukar inte vilja komma ut från våra burar. Utom lillmissen Rasmus, då som alltid är nyfiken och ska undersöka allt och alla. I år ordnade matte så att en vettis kom hem till oss för att ge oss det där sticket i nacket. Det var faktiskt rätt okej. Vi tycker för övrigt att du har ett alldeles lagom stort och ovanligt charmigt huvud!
Kurr och burr från oss Stationskatter (som brukar titta in då och då, men inte alltid jamar något).
Findus, Isak och Rasmus – tack för er kommentar, jag blir alltid glad när jag vet att jag har fyrbenta läsare! Mjaou!
Lussekissen
Melvin hälsar att det är roligare att sova på tangentbordet, helst när människan skriver med sina vänner..
Men nu är de flesta vana och när de får ett: ”jklsefljtlrdjgknödoiäååmkogh” brukar det svara: ”Hej Mel” Då är Melvin nöjd 😉
Lussekatt gillar inte tangenterna, det är bättre att värma sig bakom, eller i mitt knä.
Anna