Ankavankaträningsvärk mm

Att vanka som en anka går också att kalla för träningsvärk.

Jag var på första dansen igår kväll, har inte dansat nån gång i sommar, inte orkat lyfta rumpan och ta mig iväg ner till Gästhamnen, fast alla tio måndagskvällar var så fina vädermässigt att de kunde dansa utomhus.

Uschenamej vad håglös och lat jag var under semestern. Jag tror jag börjar komma igen lite. Fast igår på dagen hade jag ingen lust att dansa, funderade på om jag skulle göra ett brejk denna termin.

Tänkte så här; ”om det regnar halv sex när jag ska iväg, då hoppar jag dansen en termin, men är det cykelväder så ska jag i alla fall ta mig dit och känna på”.

Och solen sken och jag cyklade iväg – och det var ju sååå roligt! Jag stannade till och med lite in på nästa kurs, fast jag gick hem i pausen. Då var jag varm, svett och nöjd. Jag behöver ju röra på mig igen och hur gör jag det bäst om inte genom att dansa?

Kände mig så dj*drans nöjd när jag kom hem. Nästan som jag tagit mig en morfinpillerkick.

Meeen, det var inte bara den frigörande dansen som gjorde att gårdagen var den bästa på länge. Det var även att vi alla i keramikteamet kommer att flytta till nya lokaler. Vi blev uppsagda i våras och ska vara ute vid årsskiftet då de ska göra bastu och lite annat i de lokaler vi har nu.

Vi har väl alla känt lite lätt panik när månaderna gått och vi inte fått napp nånstans. Men så var det en kille som såg en av alla lappar jag delat ut och satt upp, denna fanns i min lilla kvartersbutik och han tog kontakt. Vi var och tittade på lokalen som ligger så supernära mig att jag kan gå dit på fem minuter. Toppenbra för billösa Anna.

Det är en källarlokal, med ett större rum, en ”hall”som vi kan ha ugnen i, WC och ett litet kök, allt på ca 45 kvm. Lite större än vi sagt vi behöver och lite mindre än vi har nu, men sååå perfekt! även priset var okej. Nu är det kontraktskrivning först som gäller och sen planera flytt och slutligen genomföra den.

Och sist men inte minst! Jag har äntligen fått träffa Eva som vann första pris i min sexårsbloggtävling. Priset var en hotellfrukost som jag tänkt att vi skulle inta en solig sommarmorgon, men jag med min nedstämda håglöshet kommit ju inte riktigt till skott och Eva själv hade det lite snärjigt under sommaren, så vi skjöt upp vår träff till igår och det fick bli en inomhuslunch på Hanssons krog.

Sååå trevligt det var och god lax med gott till mumsade vi i oss. Jag är säker på att vi fortsätter att hålla kontakten och även kommer att träffas igen – eller hur?

Ibland skriver jag mycket, ibland bara lite. Funderar på att ha en omröstning och fråga vad just DU helst vill ha. är det långa rader med foton och ytterst lite text som uppskattas mest? Eller vill du ha långa texter utan bilder? Eller bara en bild och typ en eller två meningar? Eller jättemycket text och långa rader med bilder? Eller annat? Så klart jag gör som jag vill ändå.

Klurar på en omröstning om detta, fast ni är ju dåliga (!?;-) på att våga svara så jag funderar lite till.

Förstår du att det var en toppenbästa dag igår?

*

Anmaja

*

4 comments
  1. Träningsvärk är skönt, eller hur? Då får man liksom ett ”kvitto” på att man gjort nå´t. Kul med er nya lokal. Jag gillar bäst många (gärna stora) bilder och ”lagom” med text. Inte för mycket, men man måste ju får lite vägledning bland de sköna bildalsterna.
    Kram från Eva Linnea

  2. Vad härligt att höra om dansen, nya lokalen och träffen med den goda vännen. Ibland får man ju allt roligt på en och samma gång och då är det bara att tacka och ta emot. När det gäller din blogg så tycker jag att den är bra som den är, men eftersom du frågar så svarar jag att jag gärna vill ha både bilder och text. Jag älskar att läsa och jag älskar att se på bilder. Långa rader med bilder kan bli lite jobbigt tycker jag. Det blir så mycket scrollande och inte så överskådligt som det skulle kunna vara med ”bara” en bild. Men jag vet ju att du kommer, som du själv säger, att fortsätta göra som du vill och det tycker jag är bra. Kram!

  3. Jo du Anna…Det var verkligen en toppendag, och en toppenlunch… Laxen var utsökt, och nog kändes det som om vi känner varandra väldigt väl, trots att det var den första gången vi sågs – men som du säger, sannerligen inte den sista!
    Det är en lite märklig känsla att träffa någon som är så bekant genom ord, i text, någon jag kommenterat och fått kommentarer från, någon som är min Facebookvän sen länge… någon på andra sidan sundet.. men som jag ändå aldrig träffat … att nu äntligen träffas och bara fortsätta prata, trots att vi aldrig pratat förr… KORT SAGT DET VAR JÄTTEFINT! Tack Anna, vi hörs!!!

  4. Eva Linnea, träningsvärk är absolut skönt. 😉

    Arvidsdottern, tack min vän!

    Eva Å, ja det är underligt, vi kanske har träffats i ett tidigare liv – om det nu funkar så. Vi ses!

    Tack för allas tankar!
    Ana

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.