SK går i graven

Jeriko sommaren 2007

Omkring våren 2004 eller tidigare? gick jag med på diskussionssidan Seniorkontakten. Man skulle ha fyllt 55 för att få vara med tidigare, men det ändrades till 50 och jag var knappt 54 så det gick ju bra.

Minns att det diskuterades livligt om denna sänkning av åldern och upptäckte att de flesta var pensionärer. I alla fall de som mest syntes i forumen. Jag kände att jag var för ung och hade bara kontakt med några och resten kändes för gamla, ja ursäkta då.

När medlemskapet, som för övrigt var ganska lågt prissatt, gick ut efter ett år var jag beredd att lämna sidan. Men då startade en skrivgrupp som kallades Skribenterna och jag gick med där och det resulterade i att jag stannade kvar ytterligare fyra år.

Skribenterna var en jättetrevlig grupp. Vi skrev berättelser och dikter och vår ledare, först lisen sen Orvokky, hittade på intressanta och roliga ämnen. Jag skrev månag haikudikter.

Vi träffades två somrar efter varann. Första året, 2006, var vi hemma hos en kvinna som kallade sig Medusa och bodde i Västergötland, hon öppnade sitt hem för oss alla som ville komma. Vi var nog sju som kom och skrev och åt och pratade i ett par-tre dagar tillsammans under soliga sommardagar.

Nästa år var vi hos Berit, på hennes underbara ställe i Sörmland som hon kallar för Jeriko. Vi hade toppenfina dagar tillsammans även denna sommar och jag har så fina bilder – nånstans – från träffen. Ska leta upp några, ett är här över.

Tredje året blev träffen inställd då vi skulle varit i Halmstad. Jag minns inte riktigt varför och vad som hände, men förmodligen sjukdom eller krämpor och efter det var jag inte med så länge i denna trevliga grupp. Men jag har fortfarande kontakt med elmyran och Berit som blivit vänner för livet. Kram till er om ni läser det här!

Jag var även med om att ordna en träff i Stockholm på Belgobar tillsammans med Korpen i april 2008. Vi hade nyligen lärt känna varann på SK och upptäckt att vi hette Anna båda två och var stockholmskor i förskingringen, hon bodde i norr och jag i syd. Vi skulle till vår hufvudstad samtidigt och hon styrde och ställde med träffen och det kom nog ett trettiotal SK:are dit. Jag hade bara kontakt med ett fåtal av dem och kände mig lite utanför. Kändes som om alla de andra redan kände varandra.

En mycket kort tid efter denna träff dog Korpen och det kändes så sorgligt. Hur sörjer jag någon jag knappt känner, har träffat bara en gång och bara har ord i datorn och bilder från?

Våren 2009 var det dags att kliva ut från Seniorkontakten och lämna det för gott. Trodde jag. Men nu är jag inne och bara kikar runt lite, kollar läget och inser att det är sig precis likt. Skribentgruppen finns kvar, men jag har inte ansökt att få gå med då tiden rinner ut. SK läggs ner efter tio år i cybern, den sista juli, om bara några dagar.

Jag vet att många av de äldre som varit med från början och inte har någon annan ”hemvist”på nätet kommer att sakna SK jättemycket. Varför har ingen kunnat ta över och driva SK vidare? Nu finns det ju många diskussionssidor 50+, 60+ osv men att lära om och hitta nya funktioner på en ny sida kan vara besvärligt för dem som inte är så datorvana.

Själv hänger jag ju på FB sen länge. Jag gick med redan då det var ganska nytt – och bara på engelska och fattade ingenting. Sen började vissa delar att komma på svenska och fler och fler goda vänner har jag fått. Dock accepterar jag aldrig dem som inte kan presentera sig innan vänförfrågan. Jag samlar inte på vänner och mitt ordspråk är inte ”Den som har flest vänner när den dör är bäst”.

Anmaja