Inlåst på WC

Du minns kanske vår personalfest tidigare i våras? Vi hade hyrt lokal av en Scoutkår här i stan och vi var nog fler än femtio personer och det fanns bara två toaletter.

Jag gick därför på jakt i huset för att se om jag kunde hitta en till och det gjorde jag långt bort, förbi en korridor och ett par hall-liknande rum. Passerade ett par stängda dörrar som jag förstås nogsamt stängde efter mig.

Toadörren var lite svår att få upp men jag kom in och låste efter mig, som man väl lite till mans har för vana att göra där många människor finns och det är risk att nån kommer och rycker upp dörren?

Efter utfört ärende fick jag inte upp låset! Jag hörde musiken svagt bortifrån festlokalen och tjo o tjim från mina glada festande arbetskompisar.

Medan jag ryckte, drog och i panik försökte få upp låset funderade jag på hur högt jag skulle få ropa och banka innan nån över huvudtaget skulle höra mig och hitta mig.

Kände riktigt galen panik.

Tänkte att jag kunde ringa – om inte mobilen också var långt därborta. Och vem skulle jag ringt? Jag har inget nummer i mobilen till nån som var där.

Skulle jag ha ringt till jobbet, till någon av avdelningarna, enda öppna ställena på kvällen, där jag knappt känner någon nu för tiden. Förklarat vem jag är, var jag var och vad jag ville?

Ville bara få ett mobilnummer till någon av dem som dansade och hade hur kul som helst långt där borta. Och som ändå inte skulle ha hört sin mobil i stimmet.

Så klart jag kom ut själv. Paniken som bara varat några sekunder la sig och jag vandrade tillbaka till festen.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

3 comments
  1. Hejsan!
    Usch, jag har också låst in mig på en toa en gång, än idag kan jag känna känslan av att inte komma ut men precis som du lyckades jag greja det själv. Tog ett par djupa andetag och sedan gick låset upp så lätt!

    Vilket semestervärder vi har, nu vill jag att solen ska titta fram och värma oss under dagen och göra sommarkvällarna ljumma. Det är ju det man längtat efer så länge. Tack för ditt fina inlägg om min lilla utlottning. Kul att du vill vara med, jag ska hålla en tumme för dig! Ha det så bra, kram Camilla

  2. Huvva, å den där läskiga paniken är ju (oftast) inte bara av klaustrofobi. Det är ju nästan lika delar oro för att inte komma ut och en märklig känsla av genans: ”hur ska jag lösa det här på bästa vis”.

    Tur att du kom ut av dig själv! Eller, att du överhuvudtaget kom ut kanske jag ska skriva. Annars kanske du hade suttit där än!?

  3. Ja skönt att jag inte sitter kvar… 😉
    Under några sekunder, kanske en halvminut kände jag den där huvudlöst hemska skräcken och ord och tankar hann fara runt i skallen. Det var ju så långt bort fråm de andra, de hade ju inte saknat mig på länge antar jag. Och leta efter mig där?
    Anna

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.