Krönika

..

I dag i lokala blaska är dagens ”Veckans Krönikör” Gunilla Petri;

”I USA vildstickade konstnärer in antalet döda i Irakkriget som mönster på varma vantar; en stillsam men tydlig protest.”

…stickningen fått renässans. Syjuntan har blivit stickcafé. Det som skedde vid hemmets kaffebord sker nu både här och där. Stickflickorna – för det är fortfarande oftast kvinnor – har flyttat ut i offentligheten. Riktigt roligt blir det när det som skulle kunna betraktas som mossig slöjd tar sig friheten till vildstickeri. Nyligen såg jag en instickad polkarandig ledstång vid en trappa i Stockholm.

I Kalmar får Unionsmonumentet då och då värmande kläder, Tore Strindbergs flicka som knyter sitt hår en schal och nu har också gatljusen vid Byteatern fått flammande stammar i mjukt garn. Det kan förefalla mest som lek, men i samma takt som konsten lämnar de mer handfasta materialen och övergår till psykologiska, sociologiska och moraliska undersökningar presenterade i text och video, intar hemslöjd och konsthantverk konstens tidigare scenrum. Det sker något mycket viktigt. Med handaskicklighet, djup känsla för material, hållbarhet och återbruk, tolkar dessa handens kunskapare tillvaron utifrån andra aspekter än den fria konstens

Gunilla Petri frågar sig också vem staden är till för och vem som bestämmer. ”På olika sätt vill man tolka stadens rum, göra staden mer flexibel, mer tillgänglig. Också genom att sticka en trerummare.

Som avslutning blir det ett PS; Den 17 april ordnas en första Stick festival i Kalmar.

Krönikan har inte kommit ut på webben och jag vet inte om den gör det. Ser jag det så ska jag länka till hela.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.