Där står fotografen Mattias och plåtar LCHF-böcker…
…och här häller Yvonne upp grädde i sitt te.
Journalisten Fredrik samlar ihop sina papper…
Igår när jag var i verkstan ringde Yvonne och frågade om jag vill vara med på en intervu om LCHF i östran tillsammans med henne. I så fall skulle jag bli hämtad idag av fotograf och journalist och så blev det. Intervjun började redan i bilen, jag såg att han skrev så fort jag öppnade munnen.
Yvonne tog emot oss i sitt fina lilla hus på öland när vi kom på förmiddagen. Vi har inte träffats på evigheter, bara ett par gånger efter vi var i Rällaskogen när jag vann en picknick* med henne.
Det kändes som intervjun gick bra och jag hoppas han får till en bra text om ett budskap vi vill nå ut med. Naturligtvis bad vi om att få läsa innan det går i tryck. När det kommer i tidningen visste de inte, kanske blir det bara en liten liten artikel eller en helsida?
Hur som helst är det roligt att få sprida LCHF och jag märker att fler och fler börjar få upp ögonen för vad det egentligen är vi stoppat i oss.
Tack till Yvonne för ett par trevliga timmar tillsammans. Blåsipporna kommer i nästa inlägg.
.
(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)
.
.
Så kul nu blir du kändis ska du se..det är alltid så spännande att läsa sedan.Du en gång skulle jag vara med i lokaltidningen här..en bild togs då jag besökte en vernissage..himmel på måndagen när jag hämtar in tidningen får jag se mig själv på hela halva förstasidan…shit..det hade jag inte tänkt mig precis..:)
Det är risken vi får ta. 😉 Jag har ju varit med i vår andra lokala tidning, Barometern, några gånger nu med Stickklubben så jag hoppas inte folk börjar tröttna på mig. 🙁
Anna-Anmaja
Spännande, du får blogga till när det är dags att kolla Östrans webb! Är lite nyfiken på hur stickandet och IKEA går ihop? Sätter ni er kanske i några soffor och stickar – skulle ju se väldans trevligt ut med ett gäng stickande damer i utställningsmontrarna 😉
Alfons och Monstret hälsar och jamar!
H o K
Hej igen!
Och tack själv! Och nu har du lärt dig en sak om mig… Jag kan vara väldigt disträ. Men nu fick vi lite dryga timmen extra tillsammans när vi ändå äntligen träffades. Konstigt att Östran ska behöva hjälpa till för att det ska ske! 😉
Väntar på de blå…