Marssockorna

Efter att ha stickat ett par röd-orange-gula sockar i januari och ett par blårandiga i februari (nyss klara…) i tunnt garn där jag fått lägga upp 64 maskor har jag nu, lite försenat, börjat på marssockorna. Tjockare garn, bara 40 maskor, och att sticka dem går som en dans. Höll på att säga att det går som tåget, men det kan vi ju inte lita på…

Min ambition är som du kanske förstår att sticka ett par i månaden. Nu var jag lite sen med de blå, men jag var väl lite trött på det tunna garnet. Därför känns det så kul att sticka i riktigt raggsocksgarn – ja vad nu det är?

Detta garn har kvinnan i Ariadnes garnbod rekommenderat då ullen är uppblandad med 30 % nylon. Låter bra, lite starkare. Och med denna tjocklek på garn hinner jag komma ikapp denna månad…

De tunnare sockorna stickade jag med förstärkt häl och det var ju inte dåligt av mig då det är mina första sockar nånsin jag färdigstället ett helt par av. Två par och det tredje på god väg alltså. Ja du som följer min blogg har väl sett min första socka jag gjorde i mellanstadiet? Om inte finns det bildbevis här.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

Krav

Barnbarnet i Göteborg, han som fick den blå Pippi-tröjan jag stickade ni vet, han ställer krav. Inget konstigt för mig, han är ju min sons son – och sin fars son…

Jag funderar dock på vad han spelar. Poker med höga insatser? Nej han går bara i ettan, förstagluttare som vi sa när vi gick i tvåan. Han sitter väl vid sin laptop eller teve och spelar förstås. Fadern sitter säkert vid sin och modern jobbar.

Sånt e livet.

.

(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.