Ett lutande kors som ärgar…
Stooora stenar, smååå stenar…
Texten är oläslig…
En text på en sten som är full med mossa…
Vill bli ihågkommen genom mina tankar, mina nedskrivna tankar i dagböcker och blogg och i mina bilder i album och mappar. Inte genom en sten eller ett kors på kyrkogården. Visst är det fint att kunna gå där bland gravarna, drömma och fantisera om dem som ligger där. Under sneda, vinda, gamla kors och stenar.
Men någon ska sköta om det. Barnen kan ju betala kommunen för att det ska vara fint. Men nej tack, jag tror jag avstår. Jag vill bli strödd i vattnet, då kan jag känna mig nära. Närvarande överallt.
Hur vill du ha det? Har du talat om eller skrivit nånstans hur du vill ha det den dag du ska begravas? I och för sig spelar det ju ingen roll… å andra sidan är det inte dags riktigt än – hoppas jag.
.
(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)
.
.