Man veninne egengkligen hur dem har det…

Till och med Lussekatten suckar över hur det svenska språket har utvecklats, invecklats, förväxlats… Här sitter han som en budda igen. Herre jösses, en katt ska väl inte sitta så på rumpan?

Vill först säga att visst, jag skriver fel ibland, ser det inte själv, får det påpekat, ändrar ibland. Ser det ibland själv långt efter och då kan det ju lika gärna vara. Har ett hundra personer varit inne och läst, så vad spelar det då för roll om det varit fel hela tiden.

Nej det var ju inte stavfel jag tänkte på direkt, jag tänker på hur språket förändras och att det bara är att hänga med – väl? Eller?

Och jag vet att ingen ’äger’ språket…

Titeln till dagens inlägg hade jag faktiskt lite svårt att skriva, har inte riktigt pejl på hur folk säger de där orden. ”Man venine egengkligen”inte hur det ska stavas. Jag tänker på att säga MAN i stället för JAG. är det rätt? Nej det tycker inte jag, men det är jättevanligt att folk säger så. är det för att man/jag inte vill stå för det man/jag säger?

”Vet inte”och ”egengtligen”, men huuur pratar människor egentligen? Det är mest ungdomar som jag hör säga veninne i stället för vet inte. Det är nog lite inne att säga så. Jag hänger då inte med på det. Att säga egenkligen i stället för egentligen måste väl vara ett talfel?

Sen har jag ännu inte accepterat den alltmer utbredda särskrivningen, ja alltså ”sär skrivning”, att inte skriva ihop när det är ETT ord och inte två, men jag ska inte tjata om det IGEN. Det har jag ju redan gjort ett antal gånger.

Slutligen, det här med de och dem och dom… Hur många gånger har jag inte sett folk skriva dem helt fel, i stället för de?

Allt från intresseklubbens språkpolis idag.

.

(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

3 comments
  1. I skolan på 50-talet ansågs det olämpligt att skriva ”jag” och ”man” hade en mer neutral klang.
    bättre ändå: ”Det är tänkbart att” eller ”Det tycks som om” i stället för ”Jag tycker att”.
    Vår samtid är mer jagisk och har tröttnat på ordet man.

  2. Jaha är det så ’man’ kommit till – men varför blir det allt vanligare bland yngre då? Jag började skolan på 50-talet och fick inte skriva ’jag’ i början av en mening, men det har jag alltmer struntat i med åren.
    Anna

  3. Jo, jag irriterar mig lite också ibland på språkslöandet… Men det får väl passera i skolan, antar jag, så då tror barnen att det är ok att skriva illa.
    Själv har jag ju fått språksvårigheter efter min sjukdom och det är irriterande, kan t ex inte numera längre avgöra när de eller dem ska användas. Det är jobbigt.
    Hulda

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.