Le

Va e´re här då?

För många år sen läste jag något intressant om vår hjärna. Hjärnan är så dum att den tror att vi är glada om vi ler – utan att vara glada. Detta påverkar oss att känna oss glada.

Det här tog jag till mig (jag som ofta fått höra att jag både är sur och ser arg ut). Så fort jag tänkte på att le log jag, ja mest i min ensamhet lite i smyg, det ser ju lite fånigt ut att le väldigt brett utan anledning, tyckte jag då.

Numer kan mungiporna åka upp bland folk också. Ger jag ett leende till någon så får jag oftast ett tillbaka. Om de inte tror att jag är lite galen bara, men det kan jag bjuda på. Delad glädje är dubbel glädje – sååå sant.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.