Fotosöndag – Självbild

Fotorsöndags tema är Självbild denna vecka. Satt och funderade på vad jag skulle slå till med idag. Kom inte på något bättre än att ta några närbilder på mig själv.

Ofta är det så, jag kommer på på söndagen att javisst ja, det är idag jag ska ladda upp två foton till gruppen på flickr. Vi får temat några dagar innan, mitt i veckan och på söndagen ska bilderna publiceras. Det känns alltid som så långt fram att jag lägger det lite åt sidan och ofta blir det till att leta motiv under en positiv stress när söndagen kommer.

De flesta bilder brukar jag hitta motiv till här hemma, så även idag, mitt eget fejs. Kunde inte bara lämna dem som de var utan att låta dem passera PhotoShop och där blev mina båda bidrag röda – som om någon skulle bli förvånad?

Just som jag skulle klicka in dem i gruppen, läste jag att från idag testar de att vi bara får lämna in en bild då gruppen har blivit så stor och många foton blir det.

Vilket skulle jag välja? Ja det fick bli det som är här över och det andra, det i förra blogginlägget visas inte i Fotosöndags grupp på flickr, men på min sida där. Och här.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

Le

Va e´re här då?

För många år sen läste jag något intressant om vår hjärna. Hjärnan är så dum att den tror att vi är glada om vi ler – utan att vara glada. Detta påverkar oss att känna oss glada.

Det här tog jag till mig (jag som ofta fått höra att jag både är sur och ser arg ut). Så fort jag tänkte på att le log jag, ja mest i min ensamhet lite i smyg, det ser ju lite fånigt ut att le väldigt brett utan anledning, tyckte jag då.

Numer kan mungiporna åka upp bland folk också. Ger jag ett leende till någon så får jag oftast ett tillbaka. Om de inte tror att jag är lite galen bara, men det kan jag bjuda på. Delad glädje är dubbel glädje – sååå sant.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.