Fåraktigt

En gepard i fårskinn?

Nej, det är ju min kära varma goa stjärtlapp.

Där ligger den ju i snön.

Jag cyklade från stan, kom på en isfläck, höll på att trilla. Steg av cykeln och gick en lång bit till det åter var hyfsad barmark eller ordentligt sandat.

När jag kom hem upptäckte jag att jag tappat mitt sadelskydd. Jag blev ledsen. Sur och f*rbannad också faktiskt. Det är visserligen jättegammalt och jag har sytt nytt tyg runt om, äkta gepardskinn. Nåja, ett fuskskinn då, eller va sjutton, bara ett velourtyg.

Det hade blivit mörkt och jag ville inte bege mig ut och leta, någon måtta får det vara tänkte jag. Men dagen efter efter jobbet tog jag en solig promenad till stället där jag klivit av och som synes på bilderna hade någon lagt upp det på en snövall. Tack, det var snäll.

Det har en gång tidigare försvunnit, det var utanför jobbet, då fick jag tillbaka det i ett internkuvert. Någon som hittat det och sett mitt namn i och tagit reda på var jag jobbade och varit hygglig och besvärat sig med att skicka det.

Det här fåret – jodå det är äkta fårskinn fodrat med en tillklippt dyna från ett uttjänat liggunderlag – har säkert flera liv.

.

(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

Förtydligande

Nu är det en blå på g, men det ska även denna gång bli två, ett helt par. Inte som på lågstadiet, bara 1,5 socka…

Bilden på mina nystickade strumpor några inlägg här under, visar ju inte hur fint de sitter och hur sköna de är. Nej förr snarare tvärtom, Emmadotterna sa att skaften var allddeles för smala och i foten kunde ett helt fotbollslag rymmas. Detta försöker jag att kompensera med denna bild här över. Ja nu syns det ju inte hur sköna de är, men jag garantera detta. Mig kan du lite på.

..

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.