Jag har ju tidigare visat min första ångestladdande stickning och idag är det dags för virkningen. Jag vill minnas att vi lärde oss virkningens ädla konst ena terminen och stickningen den andra. Borde ha varit i den ordningen om jag tänker på svårighetsgraden, men att sticka en lovikavante (eller var det sockan jag började med) på vårterminen då vi går mot en vämande sommar, låter ju fel.
Får inte riktigt ihop det med tiden och årskurserna, men det var väl typ i trean, fyran vi började med textilslöjd. Fast på den tiden, vi pratar nu om skiftet 50-60-talet, sa vi syslöjd. Killarna hade träslöjd. Inget snack om den saken inte. Fast jag var väldigt nyfiken på vad killarna gjorde, men icke.
åter till virkningen. Det var ju en enkel match att sno ihop en gräddfärgad grytlapp med röd kant runt om. Snygg design, lite svängd, naturligt ojämnt utförande. Tja vad tycks? Ska kanske ta upp detta igen, sälja på Designtorget?
.
(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)
.
.
Hi hi….du det är verkligen med ångest man minns slöjdens fasor..jag jobbar numer på de skola jag en gång på hedenhöstiden gick på. Jag tänker ofta på just det förfärliga syslöjds fröken jag hade som var allt annat än snäll. Elak rent av och så opedagogisk som någon överhuvudtaget kan vara.
Tur att tiderna förändrats och några grytlappar ska jag inte förstöra mitt liv med mer..:) men Designtorget vore säkert nåt för dig..du är ju så konstnärlig..dina tomtar Anna..dom ska du sälja dyrt där..
Ja det var väl snudd på barnmisshandel och vissa saker glömmer jag ju aldrig, hemska minnen. Skönt att vi har blivit som vi har blivit, ganska hyfsade människor ändå. He, he.
Anmaja