Medarbetarsamtal

De första tulpanerna – fick dem av goaste vännerna i mellandagarna.

Visst är det något speciellt?

Så pinsamt det blev!

Jag hade tid med chefen idag för ett medarbetarsamtal och gick på toa strax innan. Gjorde bara ettan, tack och lov inte tvåan!

När jag reste mig upp efter uträttat ärende upptäckte jag att min korta, vida, tunna kjol hade glidit över kanten på toastolen.

Den var blöt. Toastolen såg tom ut, men det var bara pappret som skymde förstås. Kjolen hade inte sugit upp allt ur skålen.

*fnissar hysteriskt*

Vad gjorde jag? Slet av kjolen, sköljde o sköljde, tog flytande tvål, gnodde, sköljde o sköljde ännu mer. Ja nu tog jag ju inte hela kjolen i vatten, men en bra bit i och på och runt om det där stället. Det som blivit blött av… toavatten och kroppsvätska. Jag säger det igen – en sån tur att det inte var nummer två också!

Eftersom kjolen som sagt är tunn och dessutom väldigt mönstrad syntes det inte att den var blöt. Men det droppade ju lite, så jag drog ut flera meter handdukspapper ur rullen. Virade in och kramade och tog mer papper, virade och kramade och vred runt hårt.

Skakade ut kjolen, klädde på mig den, gick iväg med en axelryckning.

En sekund hade jag övervägt att gå i bara skjorta, tjockestumpor och stövlar. Med mina spiror borde jag inte skämmas… Men där gick gränsen för mig, jag fyller ju snart 61.

Medarbetarsamtalet gick bra, jag är hyfsat nöjd. Jag satt bra på chefens besöksstol till jag fick kramp i låret. Jag får det ibland, så vi ställde oss upp en stund båda två och det var ju bra för min rygg också.

Tittade på stolen, ingen pinsam blöt fläck, kjolen hängde fritt och hade torkat. Vi var klara, jag tackade och gick in till mig.

Här kunde denna historia sluta. Men, just det, den fortsätter för chefen skulle ha ett besök till strax efter vårt samtal.

Jag kikade in genom det smala fönstret till hans kontor för att se vem det var och om nån satt på ”min”stol. Det var ingen jag kände igen och de satt på andra stolar. Kändes ju bra.

Fast sen kom jag på det! Tänk om de satt på de andra stolarna för att de märkt att min var blöt? Jisses så pinsamt.

Jag ser dem där inne. Chefen säger varsågod och sitt. Besöket sätter sig, märker att det är blött och reser sig och säger, här var det visst lite blött.

Ja då skulle min chef med all säkerhet tro att jag kissat på mig i nervositet (fast jag sagt att jag inte var nervös för samtalet). Han skulle tro att jag reste mig för att det var oskönt att sitta i det blöta och att jag bara skyllt på att jag fick kramp i låret.

.

Hur ska jag nu komma ur detta? Låtsas som inget? Men chefen kommer ju att vara säker på att jag sprungit läck på hans stol.

Berätta som det är, hela denna fåniga historia?

Hur skulle du göra?

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.

9 comments
  1. Det är ju sånt som kan hända den bästa.
    Uppenbarligen!
    Och nu har du redan bjudit på dig själv här och har du en chef med den minsta gnutta humor så… 🙂
    Och i annat fall är det mest synd om chefen! 😉

  2. Ja Yvonne, men det känns som om jag måste berätta, annars kommer han att för all framtid tro att jag kissat på hans stol! Han kanske tror att jag är inkontinent! 🙁
    Anna

  3. Himmel som det kan bli..precis när det som minst får hända..jag tycker mig se allt detta framför mig och kan inte låta bli att le..hi hi..nääääe Anna det är inget att skratta åt..skärp dig..ok..jag tror jag hade gjort som du..fixat trixat och låtsat som inget..men pinsamt hade det känts..

  4. Du kanske kan maila över en länk till din blogg till chefen?

  5. Ja – jag tänker som Åsa…det här är ju en liten novell – maila till chefen så kanske du får en upplösning på dramat.

    Jag minns förresten när min chef och jag hade informationspass tillsammans och hon var tvungen att avvika för ett mindre toabesök – det är ju inte lätt med väntande köer. vi satt ju inte i någon bur utan mitt på golvet som man gör på biblioteken. Hon skyndade sig så att hon inte märkte att toapappersrullen fastnade i linningen och låg som en lång vit svans genom hela biblioteket.

  6. Hihi, jag kan inte låta bli att sitta här och fnissa. Inte åt dig förstås (usch och fy vilken jobbig situation), men för att du berättar historien så himla bra! Jag håller med Britt-Marie, maila det här inlägget till chefen. 🙂

  7. Anna!

    Tack för ett gott skratt – men stackars dig! Vilken dag du haft!
    Ingen rolig ”sits” du hamnade i – men redade ut det hela med elegans)
    Du har verkligen en förmåga att kunna förmedla allt som hände med bravur.
    Vilken historia – tycker absolut du ska delge din chef den pinsamma stuation du råkade hamna i

    Ett gott skratt förlänger livet även för en chef.

  8. Ännu så länge har jag bara låtit detta bero, men jag funderar på att skicka länken till detta blogginlägg till chefen. Är det okej tycker du? Förresten har jag knappt sett till honom, han har bara sprungit förbi och hejat ett par gånger under veckan.
    Nåja jag börjar med att skicka länken till mina vinlottor. Några av dem hade läst och skrattat…
    Anna

  9. […] Medarbetarsamtal med "ny" chef på jobbet. Cheferna har passerat revy, eller inte passerat bort i intet, bara placerat runt sig på olika sätt och dag var det dags för L. Första gång för henne, första gången för mig med henne.    […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.