De första tulpanerna – fick dem av goaste vännerna i mellandagarna.
Visst är det något speciellt?
Så pinsamt det blev!
Jag hade tid med chefen idag för ett medarbetarsamtal och gick på toa strax innan. Gjorde bara ettan, tack och lov inte tvåan!
När jag reste mig upp efter uträttat ärende upptäckte jag att min korta, vida, tunna kjol hade glidit över kanten på toastolen.
Den var blöt. Toastolen såg tom ut, men det var bara pappret som skymde förstås. Kjolen hade inte sugit upp allt ur skålen.
*fnissar hysteriskt*
Vad gjorde jag? Slet av kjolen, sköljde o sköljde, tog flytande tvål, gnodde, sköljde o sköljde ännu mer. Ja nu tog jag ju inte hela kjolen i vatten, men en bra bit i och på och runt om det där stället. Det som blivit blött av… toavatten och kroppsvätska. Jag säger det igen – en sån tur att det inte var nummer två också!
Eftersom kjolen som sagt är tunn och dessutom väldigt mönstrad syntes det inte att den var blöt. Men det droppade ju lite, så jag drog ut flera meter handdukspapper ur rullen. Virade in och kramade och tog mer papper, virade och kramade och vred runt hårt.
Skakade ut kjolen, klädde på mig den, gick iväg med en axelryckning.
En sekund hade jag övervägt att gå i bara skjorta, tjockestumpor och stövlar. Med mina spiror borde jag inte skämmas… Men där gick gränsen för mig, jag fyller ju snart 61.
Medarbetarsamtalet gick bra, jag är hyfsat nöjd. Jag satt bra på chefens besöksstol till jag fick kramp i låret. Jag får det ibland, så vi ställde oss upp en stund båda två och det var ju bra för min rygg också.
Tittade på stolen, ingen pinsam blöt fläck, kjolen hängde fritt och hade torkat. Vi var klara, jag tackade och gick in till mig.
Här kunde denna historia sluta. Men, just det, den fortsätter för chefen skulle ha ett besök till strax efter vårt samtal.
Jag kikade in genom det smala fönstret till hans kontor för att se vem det var och om nån satt på ”min”stol. Det var ingen jag kände igen och de satt på andra stolar. Kändes ju bra.
Fast sen kom jag på det! Tänk om de satt på de andra stolarna för att de märkt att min var blöt? Jisses så pinsamt.
Jag ser dem där inne. Chefen säger varsågod och sitt. Besöket sätter sig, märker att det är blött och reser sig och säger, här var det visst lite blött.
Ja då skulle min chef med all säkerhet tro att jag kissat på mig i nervositet (fast jag sagt att jag inte var nervös för samtalet). Han skulle tro att jag reste mig för att det var oskönt att sitta i det blöta och att jag bara skyllt på att jag fick kramp i låret.
.
Hur ska jag nu komma ur detta? Låtsas som inget? Men chefen kommer ju att vara säker på att jag sprungit läck på hans stol.
Berätta som det är, hela denna fåniga historia?
Hur skulle du göra?
.
(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)
.
.
