stickklubben.se – 2

I randig tröja Elin som varit med från start,
som spottar fram idéerna.
Vi har grejer på gång som jag inte avslöjar i dagsläget,
men det kommer, det kommer
Håll utkik!

Igår kväll var vi alltså hos frisören Frank på Storgatan inne i stan. Det var min andra träff, men de har ju träffats nästan varje torsdag, på olika ställen, sen mars i år, då stickklubben startade.

Vilken himla kul grej det är, bara att komma på att ha en stickklubb med folk man inte känner. Inte som en syjunta med tjejgänget, grannarna eller jobbarkompisarna precis. Och dessutom att träffas på olika ställen, annorlunda ställen som krogar, restauranger och på gräset i parken med picknick. Det är verkligen annorlunda!

Jag gillar det, ja till och med så mycket att jag ska slå mig på att sticka tjockesockor med fem stickor!

När jag skulle lära mig sticka i trean lyckade jag bar göra en-och-en-halv raggsocka. Varför i sjutton fick vi inte bara lära oss sticka med två stickor – en grytlapp eller bara något enkelt?

Detta gjorde mig helt avskräckt för stickning i flera år, men när jag var sjutton köpte jag två stickor, ett grönt garn och stickade en ”minitröja”där magen stack fram (lite, lite). Nu pratar jag om 60-talet, 1967 närmare bestämt och jag vägde hälften av vad jag gör nu, nåja nästan då.

Det blev många minitröjor, en vit med flätmönster, en orangerandig – ja redan på den tiden orange. *L* Jag stickade utan mönster och köpte ullgarner i underbara färger. Sen fortsatte jag sticka till barnen, mig själv och deras pappa.

Stickade alltid, eller hade i alla fall alltid minst en stickning på gång. Men när slutade jag? Det ligger en grå kofta i min undanställda stickkorg och jag tror att jag köpte garnet för drygt tio år sen och innan dess hade jag inte stickat nåt på länge. Säkert tio år ytterligare…

Men nu är jag på ge igen och i somras började jag ju på två tröjor till yngsta barnbarnen och Oscars blev klar till skolstart, men Lisas är på gång nu. Det är roligt att sticka! Ska jag lära dej?

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)

.

.


4 comments
  1. Det ser så rogivande ut med stickning. Nästan så man blir lite avundsjuk, men tyvärr har jag ingen talang för sånt där. Verkar extra kul att göra det på olika platser. Jag kan tänka mig hur det låter, ”klick-klick” i varenda vrå. Ha det bra min vän!

  2. Mycket kul idé, något jag skulle kunna tänka mig att vara med på!

    Du behöver inte ens lära mig! Jag har stickat och virkat massor i mina dar, men precis som du slutade jag. Hade helt enkelt inte tid och stressen gjorde axlarna ömma. Men nu har jag tagit upp stickningen lite försiktigt igen och det är JÄTTEKUL!

  3. Det låter som ungefär samma historia som för mig, fast med virkning. Jag har alltid minst ett sånt projekt på gång, men stickningen har jag aldrig riktigt kommit överens med. Klubben låter jättekul dock, vilken härlig idé!

  4. Det är verkligen en kul idé, även om den inte är ny! Kvinnor har väl träffats och stickat i ”alla tider”. Sy- och stickjuntor har ju varit helt ute nu under en tid. Ansågs väl inte kvinnopolitiskt korrekt att hylla denna form av kvinnogöra. Men som allt annat, trenderna kommer tillbaka, och nu är det riktigt ”inne” att sticka/virka/handarbeta. Jag stickar på min (tunga) filt när jag är i Nöbbele. I Stockholm har jag ingen stickning. En skön helg önskar Eva Linnea

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.