Sötsuget

Petade i mig allt på flygplansbrickan, både dit och hem…

Sötsuget hade kommit redan innan resan, men där kulminerade det och jag flippade ut totalt. Inte bra, känns som ett nederlag.

Varför inte slå på stort – med brylépudding – när jag ändå är på G?

…en till…

…en till…

…en till, det är ju helt galet!
Grädden var ju en plusbonus förstås…

…en till… nej det blev visst en kaka – den var också god och söööt!
En efterrätt om dagen…

När jag kom hem igen slutade jag med alla kolhydrater, eller minskade ner kraftigt så sötbehovet försvann.

Det är så jag måste ha det, jag klarar inte att äta kolhydrater, så ’enkelt’ är det. Sötberoende, sockerist, kolhydratberoende, sockerberoende – ja kalla det vad du vill.

.

(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)

.

.

6 comments
  1. Ojoj såååå gott det ser ut. Hoppas att det smakade bra. Mmmmm vad sugen jag blev på något sött nu. Har inget hemma tyvärr, får väl ta en bit råsocker….
    Nu är det strax dags att se Här har du ditt liv.
    Kram fr emM

  2. Det här sabla sötsuget alltså. Jag själv försöker dra ner på alla kolhydrater. Ibland går det bra … ibland åt skogen 🙂

  3. Ja, det smakade alldeles underbart!
    A

  4. Det blir lätt så på resor. Men ibland tänker jag att det är bra att frossa i kolhydrater ordentligt nån gång emellanåt, bara för att sluta tänka på sånt där man går runt och är sugen på, och för att upptäcka att det inte var så gott och kul att känna sig som en uppblåst ballong (och mage i totalt uppror i mitt fall).

  5. Ja det kan väl vara så – men jag kände mig ändå lite förvånad då jag inte haft sötsug på över två år.

    Anmaja

  6. Aj, aj, aj, inte bra! Men du verkar ju ha ”ridit ut stormen” på ett förträffligt sätt. Du vet ju hur du ska göra!?
    Kram Eva Linnea

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.