Petade i mig allt på flygplansbrickan, både dit och hem…
Sötsuget hade kommit redan innan resan, men där kulminerade det och jag flippade ut totalt. Inte bra, känns som ett nederlag.
Varför inte slå på stort – med brylépudding – när jag ändå är på G?
…en till…
…en till…
…en till, det är ju helt galet!
Grädden var ju en plusbonus förstås…
…en till… nej det blev visst en kaka – den var också god och söööt!
En efterrätt om dagen…
När jag kom hem igen slutade jag med alla kolhydrater, eller minskade ner kraftigt så sötbehovet försvann.
Det är så jag måste ha det, jag klarar inte att äta kolhydrater, så ’enkelt’ är det. Sötberoende, sockerist, kolhydratberoende, sockerberoende – ja kalla det vad du vill.
.
(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)
.
.
