Anmaja

Fiskbullar!

Pippi, Madicken och Karlsson på taket gillar nog detta, för att inte nämna Astrid själv. Läste följande i min tidning idag, kopierar in från Barometerns pdf-tidning: 

#!?%$*!!! #!?%$*!!!

Skulle kunna dra en lång ramsa svordomar, men jag avstår. Jag bara undrar hur hundägare tänker då de inte plockar upp efter sin hunds uträttade behov?

Någon som kan svara?

Bilden är från Arga lappen.

Det som göms i snö kommer upp i tö.

 
Jag - då och nu

Till dej som missat min presentation, överst i vänsterkanten här på sidan - Anmaja - läs om mej - har jag kopierat in det här. Jag har uppdaterat då och då och varje år:

2005 - min första blogg startade jag i juni detta år. Den finns på annan plats - nämligen här!

2006 - Jag är mamma, mormor, farmor, svärmor, matte, väninna, vän, barnsköterska, arbetskamrat, amatörkeramiker, viktig, överviktig, glad, snäll, busig, knäpp, dansant och älskarinna… osv. Jag är född i Stockholm 1950 där jag växte upp och lite till. Mina barn, Jonassonen o Emmadotern är födda där på 70-talet och jag gifte mig i Stockholms stadshus tillsammans med Hasse, Kusin Eva och Lasse. Min familj flyttade till Kalmar 1978 och vi skildes 1981. Jag har bott på fjorton ställen och jag hoppas att Wollinska stiftelsen, ett äldreboende, kan bli det femtonde och sista - om sisådär 20 år?

 
Dockan i fönsterkarmen fick jag av mina jobbarkompisar på Huddinge sjukhus Neonatalavd när Emmadottern föddes. Jag tror Lisa har den nu.

2007 - Jag har skrivit i hela mitt liv på ett eller annat sätt, ja sen jag lärde mig konsten alltså och det gjorde jag väl i sjuårsåldern i ettan i Danderyd där jag gick mina första två skolår. Bloggat har jag gjort sen juni 2005, först i mycket liten skala och under senare tid allt mer. Det är roligt med kommentarer, men jag ska inte tjata om dem.. Jag blir i alla fall himla glad när nån skrivit! Jag vet ju att jag har en rättså trogen skara, fast jag har inte riktigt pejl på vilka det är. Kanske nån på jobbet som jag inte alls skulle tro var intresserad, eller nån på dansen som jag inte ens känner. Kanske någon från Seniorkontakten, som jag inte har en aninga om? *L* Mina misstankar har jag, men att veta säkert är omöjligt. Så läs på mina vänner, läs och lär känna mina tankar!

2008 - åren går och det går på tredje året för mig i bloggvärlden. Har ett 40-50-tal trogna läsare varje dag och jag känner bara till ett fåtal. Jag är personlig men inte privat.

I dec 2008 har jag ibland mellan 60-80 läsare per dag och det känns jättekul att det ökar sakta men säkert.

2009 - Nu går det mot fyra år i bloggvärlden och ännu så länge är det bara februari och de senaste dagarna har det varit uppåt, och även över, etthundra unika besök här. Varifrån kommer ni och varför kommer ni tillbaka? 

16 april -09 har jag lagt ut en klocka här, vet inte om jag ska ha den kvar. La koden i ämnesraden till denna sida och det funkade, trodde inte det. Fast på den här sidan kom det upp två klockor, men så får det va´.

5 juli -09 - Nu har jag börjat lägga in mina blogginlägg i olika kategorier som tex Lchf, Lussekatt, Egna foton. Har funderat på det tidigare men inte kommit till skott och inte tyckt det varit viktigt. Men jag ska vid tillfälle nu gå tillbaka och se om jag i alla fall kan lägga in allt om min viktresa och matomläggning i LCHF. Det blir väl lite pyssel, men jag brukar ju ha all tid i världen när det gäller datorknåp.

2010 - Sug på det. Se siffrorna. Visst är de fina? 2010. Och bra att skriva på datorn, två noll ett noll.

I sommar fyller mitt bloggande fem år! Jag startade ju på annat ställe och har några vilande bloggar på andra ställen också. Här började jag på nyåret för fyra år sen. Tiden går och tanten blir äldre - det syns bara utanpå. Inuti är jag precis densamma som för… tja, tio år sen i alla fall. ‘Man’ blir ju klokare med åren så det är väl det som är skillnaden.   

Jag skriver allvarligt lättsamt och ytligt djupt. Bloggen speglar mitt sätt att se och tänka på olika saker. Jag är aldrig elak, bara lite retsam, jag hissar o dissar, analyserar, rekommenderar och försöker understundom att vara rolig. Min blogg är seriös och personlig,  men sällan allvarlig eller privat. Det jag skriver skall tagas med en nypa salt, för en annan dag kan jag ha ändrat min åsikt.

Senaste tiden har jag haft uppåt och runt ett hundra besökare per dygnt! 

Här ligger jag på matbordet i salongen. Jag vet att jag inte får det, men matte orkar inte säga till. Och förresten ligger jag oftast här då hon inte ser, när hon går på toa eller fixar i köket.

När hon inte är hemma är dörren stängd till salongen och då har jag ingen möjlighet att komma in. Fast jag funderar på om jag är så lång att jag når upp till dörrhandtaget? Problemet är bara att jag inte riktigt vet hur ett dörrhandtag fungerar. Jag klurar vidare på det…

Vad är det som ligger på bordet? Matte har varit på IKEA och inhandlat röda saker. Två röda skärbrädor som hon kan böja och jag vet att hon gillar dem jättemycket. Fast ibland sätter hon för varma saker på dem och de smälter så fint. Blir liksom skrynkliga och ojämna. Matte säger att det är bra att de är sååå billiga!

Det är nåt rött som rör sig här. Jag undrar vad det kan vara. Snurrar runt, runt och jag kan inte få fatt på det.

Det är en plastskiva över och om jag slår på den tillräckligt många gånger kanske jag kommer åt den där röda pinnen?

Nu har det blivit repor i plasten…

Titta, vad jag gjort, så många repor. Bäst att sluta innan matte kommer och ser…

Okej, jag har gett upp, jag förstår att jag inte kommer in till den röda grejen som bara snurrar och snurrar. Jag får ligga här och titta i stället. Jag ligger ju på salongsbordet - till matte kommer och ryar i alla fall.

Har ju skrivit om OS-mössan tidigare och inte riktigt vetat om jag gillar den eller inte. Men jag fick en sån lust att virka så jag beställde garn från Ullcentrum och det tog nog inte ens två dygn så hade jag ett paket nerklämt i min brevlåda.

Letade fram virknålarna, det var inte lätt, men till slut kom jag på var de låg. Har inte virkat på åratal. Det var riktigt kul, men mössan blev rättså stor för mitt lilla huvud. Ska kanske lägga ut den på Tradera eller Blocket?   

En solreflex på väggen…

Blev smärtsamt påmind om min glömska häromdagen. Ja det gick så långt att jag till och med kollade om min HC har en demensmottagning. Kikade vidare på de tester de gör och insåg att jag kanske inte platsar där. Mitt dåliga minne är ju inget som kommit med åren, jag minns trettio år tillbaka… när jag glömde vem jag varit på rast med på jobbet och andra pinsamheter. Då var jag alltså bara runt trettio år.

Vad jag förstått är det närminnet som blir sämre med åren och mitt närminne har alltid varit dåligt. Mitt minne i allmänhet börjar nog bli sämre ju äldre jag blir. Barnen tycker att jag är hopplös ibland. Finns även vänner som blivit sååå besvikna och jag kan bara be om ursäkt. Och fortsätta skriva lappar för att inte glömma…

Att glömma för mig har inte något med prioritet om hur jag värdesätter mina vänner, förstås. Men jag förstår om det tolkas så och jag får återigen be om ursäkt. 

Att mina barn och vänner också glömmer känns positivt för mig - jag är inte ensam. Och de är yngre än jag är. 

Hittade en blogg igår, Örfilar & gladsparkar, som jag inte vet om jag besökt tidigare eller hur jag hittade till, men jag tror det var genom en kommentar hos mig. Jag läste igenom flera inlägg och log, småskrattade, höll med och även förfasades av texter, filmklipp och bilder. Det är roligt att hitta en välskriven ny blogg som jag gillar och förmodligen kommer att fortsätta följa.

Jag har ju själv undrat tidigare varför jag bloggar och om jag skulle hålla mig till ett ämne men kommit fram till att jag inte kan hålla mig till ett - för vilket skulle det då vara? Jag tycker att Ailas skrev så bra om det på Örfilar &gladsparkar att jag tar mig frihet att kopiera och sätta in här. Jag tar givetvis bort detta inlägg om hon inte vill att jag lånar det här.

Hon frågar sig: 

"Ska jag fortsätta att blanda allt efter stundens impulser, dvs snurra runt någonstans i mittfåran, med armarna spretande åt alla håll som en yr bläckfisk? Sinnebilden för okontrollerad röra. Ibland blir jag bara så trött på mig själv, samtidigt som jag faktiskt älskar mig själv."

Jag kan känna igen det där och funderar på om min blandade kompott är trevlig för mina läsare? Jag har inga som helst planer på att sluta skriva, det känns ju som om jag började nyss, att jag precis kommit igång. Men det är faktiskt fem år sen i juni… 

I min lokala pdf-tidning i dag läser jag om försvunna katter och tillvaratagna katter. Det är inte unikt för just idag, nej, det är annonser dagligen och jag tycker sååå synd om alla dessa katter. Vad är det som gör att katter försvinner från sitt hem?

Förstår att katterna på Katthemmet Kompis i Nybro blev rädda och att många sprang till skogs då katthemmet brann ner i nyårshelgen. Men andra små katter som bor i goda och kärleksfulla hem? 

Det är många som tycker att katter ska få gå fritt och det är väl inte fel, men det finns många faror för en liten katt, särskilt för de som bor i stan med många väger. Faror som den förmodligen lär sig snabbt att undvika. Eller? Gör de alltid det? Jag vet inte, kan för lite om katters beteenden i det fallet.

Jag är glad att Lussekatt bara går ute med sele i koppel. Och förresten har han inte velat gå ut på jättelänge, så han är så nöjd när vi leker inne och han har flera fönster med ‘första parkett’ speciellt för honom.

Jag har SMS:at till den som tillvaratagit katten i annonsen här över och jag har skrivit i katthemmets gästbok att det finns en annons. Förmodligen kollar de väl själva, men det kan ju bli en miss och det kan ju vara en katt som är från dem?

Jag hoppas att det ordnar sej för alla bortsprungna katter!  

Ge dessa filmklipp en knapp kvart - tillsammans.

Jag har hittat dem hos Kostdoktorn, som vanligt finns det bra läsning hos honom och det är en intervju med Landstingsöverläkaren och kostdebattören Christer Enkvist