En solreflex på väggen…
Blev smärtsamt påmind om min glömska häromdagen. Ja det gick så långt att jag till och med kollade om min HC har en demensmottagning. Kikade vidare på de tester de gör och insåg att jag kanske inte platsar där. Mitt dåliga minne är ju inget som kommit med åren, jag minns trettio år tillbaka… när jag glömde vem jag varit på rast med på jobbet och andra pinsamheter. Då var jag alltså bara runt trettio år.
Vad jag förstått är det närminnet som blir sämre med åren och mitt närminne har alltid varit dåligt. Mitt minne i allmänhet börjar nog bli sämre ju äldre jag blir. Barnen tycker att jag är hopplös ibland. Finns även vänner som blivit sååå besvikna och jag kan bara be om ursäkt. Och fortsätta skriva lappar för att inte glömma…
Att glömma för mig har inte något med prioritet om hur jag värdesätter mina vänner, förstås. Men jag förstår om det tolkas så och jag får återigen be om ursäkt.
Att mina barn och vänner också glömmer känns positivt för mig – jag är inte ensam. Och de är yngre än jag är.
.
(¯ `° •. ¸ ? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)
.
.