Hittade en blogg igår, örfilar & gladsparkar, som jag inte vet om jag besökt tidigare eller hur jag hittade till, men jag tror det var genom en kommentar hos mig. Jag läste igenom flera inlägg och log, småskrattade, höll med och även förfasades av texter, filmklipp och bilder. Det är roligt att hitta en välskriven ny blogg som jag gillar och förmodligen kommer att fortsätta följa.
Jag har ju själv undrat tidigare varför jag bloggar och om jag skulle hålla mig till ett ämne men kommit fram till att jag inte kan hålla mig till ett – för vilket skulle det då vara? Jag tycker att Ailas skrev så bra om det på örfilar &gladsparkar att jag tar mig frihet att kopiera och sätta in här. Jag tar givetvis bort detta inlägg om hon inte vill att jag lånar det här.
Hon frågar sig:
”Ska jag fortsätta att blanda allt efter stundens impulser, dvs snurra runt någonstans i mittfåran, med armarna spretande åt alla håll som en yr bläckfisk? Sinnebilden för okontrollerad röra. Ibland blir jag bara så trött på mig själv, samtidigt som jag faktiskt älskar mig själv.”
Jag kan känna igen det där och funderar på om min blandade kompott är trevlig för mina läsare? Jag har inga som helst planer på att sluta skriva, det känns ju som om jag började nyss, att jag precis kommit igång. Men det är faktiskt fem år sen i juni…
.
(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ‘¯)
.
.