Den här bilden säger väl allt?
Min fylledag blev ju inte alls som jag trott, inte som jag planerat. äh, planerat o planerat, jag hade ju inga planer, bara cola ner lite ute i Läckeby hos Emmadottern med man o barn – det var ju mina tankar.
Fläskfilé, starka korvar, syltlök, små gurkor och en massa annat gott!
Jonassonen har varit sjuk hela veckan och tanken var ju att även han med sin familj skulle kommit upp från skånelandet. När det tyvärr inte blev så sa dottern att de ville bjuda ut mig på restaurang på kvällen i stället för laga mat hemma. Jag tyckte det var onödigt men då hon insisterade gav jag efter. Vi skulle äta lunch på dagen – fast jag kallar det middag, en jättegod köttgryta. Och de hade beställt bord till kl 17, det kändes lite tidigt att äta, men jag tänkte inte vidare på det…
Ser det inte lite förskräckligt ut?
Ja alltså själva siffran 60?
Så kändes det då inte vid femtio.
Och vem satte in detta i Barometern?
Min dag började egentligen redan kvällen innan, i fredags då mina go´a vänner, Anne och Henrik, bjöd mig både på middag och på Staggrevyn där Stina var med. Efter det fick jag skjuts ut till doteran och vi hoppade ner i tunnan – 10 minus i luften och 38 plus i spat – jissus sååå skönt! Där satt jag till nästa dygn, till den tiden jag föddes och då klev jag upp.
Vattentunnan dagtid i solen
På morgonen hörde jag Lisa gå runt och väcka sina storebröder, det var inte lätt, hon tjatade och sa ”Du måste gå upp vi ska sjunga för mormor”. Jag låg i sängen och låtsades sova. Men det ringde i min mobil flera gånger redan runt åtta och jag låg under täcket och pratade. Bland annat så ringde två blomteraffärer och undrade om jag var hemma. Det var jag ju inte så de skulle komma på måndag, men då undrade jag om de kunde åka ut till mig där jag var och det gick hur bra som helst.
Jag fick sova i Lisas säng!
Kunde inte ta med alla blommor till restaurangen så vi åkte här hemom så jag kunde gå in med mina grejer. När vi skulle åka vidare sa Emma att jag inte skulle få veta vart vi skulle, så hon band…. Ja se på översta bilden!
Vi åkte så konstigt, inte alls långt, men jag kunde inte gissa var vi var när bilen stannade. Under tiden pratade ingen med mig, så jag pratade med mig själv – och tog kortet på mig utan att se – bra gjort va? Jag frågae om det skulle komma fler. Gick igenom alla tänkbara som skulle kunna dyka upp, men avslog allt. Kom fram till att de enbart ville skoja lite och att vi skulle vara bara vi själva. Jag, dotter, svärson, tre barnbarn och flickvän till den äldsta.
Fortsättning följer inte idag…
Anmaja