Redan som barn var jag nog ett litet teknikfreak. Jag skaffade mig tidigt en liten kristallmottagare som såg ut som en sputnik i rött och vitt. Jag var 9-10 år och minns att jag låg och lyssnade ibland på kvällarna och då klämde jag fast klämman i elementet och satte in proppen i ena örat och sen om jag hade tur fick jag in den starkaste kanalen som fanns närheten. Ja det fanns ju inte så många att välja på på den tiden Ibland fick jag dra upp antennen för att kunna höra.
Jag har länge letat efter en bild på den och nu har jag äntligen hittat två bilder som jag satt ihop. På den större bilden var det en annan sorts mottagare, men sladdarna stämde och på den mindre bilden var det inga sladdar med, så jag har satt ihop bilderna för att visa exakt hur min kära lilla leksak såg ut.
En liknande o så hade min ett fodral i grå plast!
Några år senare, när jag fyllde 13 (tror jag, möljigtvis kanske något år senare) så fick jag en liten transistorradio som jag var överlycklig över! Jag kan känna fortfarande hur GLAD jag blev när mamma hade köpt den till mig.
Ja sen har det rullat på med olika tekniska ljudgrejer och annat som lyder under teknik i hemmet. Det jag ser fram mot nu att införskaffa är en digital systemkamera och en läsplatta…
.
(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)
.
.