Följa blogg


Kunde varit min, den är ju röd o grann, men så skönt att inte…

Om ett par månader har jag bloggat i fem år. Jag var ganska tidig att börja, jag nappade på det nästan meddetsamma när jag hörde talas om detta sätt att ’skriva dagbok’ som jag tyckte det var då. Numer är det lite mer som att skriva mina tankar, funderingar och förstås även vad som hänt i min vardag och ibland fest.

Från början var jag inte riktigt på det klara med vem som ville läsa, vem jag skulle nå ut till och för vem jag skulle berätta att jag skrev. Så jag skrev mest för mig själv, lite då och då, men sen jag flyttade till wordprww-bloggen, januari 2006, har jag haft som mål att skriva varje dag.

Senare kom tanken in att jag skulle visa mina egna foton och det är också ett mål jag har – att alltid ha bilder i bloggen. Ibland blir det dock ’bara’ ett YouTubeklipp till min text.

Med tiden har jag fått följeslagare och därmed är det ju inte längre bara för mig själv jag skriver. Jag har blivit bekant med flera andra som bloggar och vi besöker varandra och kommenterar. Ibland halkar jag in på någon helt ny och känner jag för att skriva en kommentar så gör jag det och på så sätt har ’jag spridit mig’ till andra, som kanske i sin tur kommer till mig.

Det går också att anmäla sig på olika sajter för att få sin blogg presenterad. Jag har just anmält min blogg här och hoppas få ännu fler följare.

Jag har i dagsläget uppåt 80-90 läsare per dygn, ibland mer, ibland mindre och det är ju fantastiskt att så många vill läsa det jag plitar ner. Naturligtvis kommenterar ju inte alla och alla har inte egna bloggar, men enligt räknaren har mer än 7800 unika personer varit inne och läst sen jag satte in räknaren den 31 aug 2006.

Och vad är det som gör en blogg till en bra blogg? Ja det är förstås olika för oss alla och går inte att svara på. Och det är hisnande att tänka att mina ord och tankar, för att inte glömma mina bilder, ligger där ute i cyberrymden och skvalpar.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)

.

.

Vardagsbilder


Häromdagen, innan den senaste snön kom…


…var det bitande kallt, soligt, isigt…


…himlen var bedövande blå…


…och snön var uppkörd –
i högar högre än mig…


…när jag gick min väg hemåt…
Mellan väg o trottoar uppskottade vallar som knappt syns här…

Många filmer från YouTube har det blivit de senaste dagarna, men här kommer det nya färska bilder från min kamera i min vintervardag från för några dagar sen.

Har varit hos Filipendula och hon visar en underbar bild, ja det gör hon faktiskt alltid, men just denna fick mig att skriva en haikudikt. Det är den tredje bilden i inlägget och heter ’Oväntat stora knoppar’:

En knopp som spränger
våren ligger och lurar
bidar in sin tid

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)

.

.

Reklam

Jag brukar säga att den mesta reklamen går mig obemärkt förbi, men här hittade jag något… Minns honom från Talangauditionen förra året, men sen har jag glömt honom till igår.

Han var ju med i Melodifestivalen och han är ju sååå BRAAA! Varför gick han inte vidare? Jag föll för honom pladask och sen gillade jag faktiskt också de fyra laxrosa Timotej-tjejerna som gick direkt till Globen.

.

(¯ `° •. ¸? Anmaja ? ¸. • ° ’¯)

.

.