Glad på FB

Anna M Jarås

Anna: Får nog säga att jag känner mig glad

Britt-Marie, Bonita och Ulla-britt ’gillar’ detta.

Gunilla: Något roligt som hänt?

Anna: Näee… Bara så där… Glad

åsa: Häftigt!

Skrev på Facebook att jag var glad bara, fick respons både på FB, MSN och på dansen. När jag kom hem blev jag ännu gladare. Orsak? Läs inlägget under…

Anmaja

En utmärkelse

Jag har fått en sk award, en slags utmärkelse i bloggvärlden, från Gunilla – som jag träffade första gången när vi bloggade på Komunalarbetaren för några år sen, hösten 2007. Stort TACK till dej Gunilla!

Den som får den ska skicka den vidare till sju andra och länka till dem. Sen ska man lämna ett meddelande till dessa sju och tala om att de fått awarden. Man ska också länka till den man fått den av, och det har jag redan gjort här över. Men att välja ut sju bloggare känns som en omöjlighet då jag jag följer fler och inte kan välja – så jag…

…jag ger denna utmärkelse till ALLA som kommer in här, alla som läser i smygg och alla som kommenterar. Varsågoda att ta med awarden till din blogg! Tack för att ni finns, utan er hade jag inte bloggat så här regelbundet varje dag. Det är så roligt att vi är en sån skiftande skara människor, i alla åldrar, som läser varandras texter

Sju ’sanningar’ om mig:

  1. Jag har 42 (!) fotoalbum som jag klippt, klistrat och skrivit personligt i sen jag fick min första kamera när jag var 12 år.
  2. Jag slutade tvärt med mina fotoalbum då jag skaffade digitalkamera för fyra-fem år sen.
  3. Jag är sockerberoende men slutade äta sött, godis, kakor, bullar osv för två år sen och suget är borta, men jag vågar inte nånsin börja igen.
  4. Jag är både jobbigt pedant och huuur lat, slö och slarvig som bara sjutton, men mitt i röran brukar jag ändå hitta det jag letar efter.
  5. Jag älskar mitt jobb!
  6. Jag har varit med i ett direktsänt TV-program för ett par år sen. Det var i TV4 och Malous program ”Efter tio”
  7. Jag fyller snart sextio – ha, ha, ha, jag kom inte på nåt mer att skriva.

Anmaja

Vägen hem en grå dag


Lilla dammen i Stensbergsparken

Vissa dagar är gråare än andra. Men det kan vara skenet som bedrar. Fotona här över tog jag på hemväg i förra veckan då grådagarna avlöste varann. Men det får gå med såna dagar emellanåt då vi ju faktiskt har en perfekt vinter, med snö och lagom kyla och en hel del sol som omväxling. Inget slask så långt ögat når – hur bra kan det vara? Jo lite moddigt och slirigt här och var, men det är okej. Och jag är på gott humör och ska stav-promenera 23 minuter till min dans nu.

Anmaja

Tändningstid och inställningar

Ljusslingan och de fem små IKEA-fåglarna tänds med timer, men det är nog dags att ändra eftermiddagens inställning av tändningstiden? För har det inte börjat ljusna lite, bara lite på eftermiddagen? Och idag strålar solen, nåja nyss i alla fall och jag ska ta mig en promenad. Solen lurar bakom vita molntussar så det finns hopp om att den kommer tillbaka.

Emil, mitt äldsta och längsta barnbarn, är född den 27 december för 16 år sen. Det är oftast ingen bra dag för kalas så det brukar bli lite senare. Det skulle gå av stapeln idag. Var det tänkt ja. Men lillasyster Lisa, snart fem år, fick maginfluensa under natten.

Min Emmadoter vaknade av att det var kallt i nacken, det var bara lite barnspyor som även hamnat där och i sängen. Fanns inget val, inget ska jag ligga kvar? somna om? eller gå upp? Nej det var bara att kliva upp, ta hand om den lilla tjejen, byta lakan och ja ni vet… Jag behöver inte gå in på detaljer va?

Nu är alltså det försenade kalaset inställt. Trist, men det är sånt som händer. Det blir promenad i stället och leta fram nåt att äta – istället för den Tacos jag skulle fått i Läckeby.

Anmaja

Kommentarer


Gårdagens middag gick inte av för hackor va?
Salladsbotten, avocadobitar, kräftstjärtar, majonnäs, rom
och några bitar ost. Ja dj*drar så gott det var.

Jag har varit urusel på att skriva svar här på era kommentarer hela veckan, men ni ska veta att jag alltid läser dem och sen går till era egna sidor och kollar om det hänt nåt nytt kul hos er. Ibland kommenterar jag, ibland inte. Men ni ska veta att jag uppskattar alla mina besökare/läsare oavsett kommentarer och svar.

Ibland vet jag inte om alla går tillbaka till min blogg och ser att jag skrivit svar. Jag gör inte alltid det själv om jag skrivit i nån annans blogg. Det är ofta jag skriver kommentarer och sen inte går tillbaka och ser om jag fått svar. Många bloggar går dessutom inte att bläddra smidigt mellan inläggen där kommentarerna är och då blir det en himla massa klickande.

Jag vet att en del tycker att man ska gå tillbaka och kolla, svara, och det blir som en dialog där bakom, i kommentarsfälten. Men jag måste säga att jag glömmer det. Och att svara hos den andre kan bli lite konstigt ibland när man glömt vart svaret syftade på.

Nu känns det som om jag rör till det förfärligt så nu är det nog bäst att gå o lägga mig. Nattinatti.

Anmaja

Steg


Måndag och tisdag den 19-20 januari 2010

I måndags gick jag nääästan 10 tusen steg då jag jobbade, gick till o från dansen och dansade. Lite retligt att det var så nära.

I tisdags gick jag som vanligt till och från och på jobbet, men jag gick via stan på hemvägen och då jag kom hem kkl 13 var jag uppe i 6752 steg. Sen var det ju dags att gå till dansen, dansa och sen gå hem, då visade stapeln grönt på drygt 12 tusen steg.

Onsdagen hade jag ambitionen att gå ut en sväng, men jag behövde bara komma utanför porten för att inse att jag inte klarade av många steg. Det blev bara fram och åter min kvartersbutik och stegen den dagen blev därför bara 633.

Den här mobilen är det bästa köp jag gjort och den sporrar mig att gå ut och röra på mig mer än jag annars skulle ha gjort. Kontrollfreak som jag är kommer jag att gå olika vägar och kolla hur många steg det är den eller den eller den vägen…

Anmaja

Psst… Konstigt att jag har haft så s*tans ont i ryggen?

Tomtarna

Tomtarna var kvar till nån dag efter tjugondagknut, men sen åkte de ner i lådan. Men lådan står mitt på golvet i salongen och har ännu inte kommit ner i källaren. Jag är HOPPLöS!

Den översta och den understa ingår i ’tomtarnas långdans’ där det är fem-sex tomtar på rad, hållandes i varandras händer och de skuttar och ser ut att ha jättekul. Jag har alltid gillat den där raddan med tomtar och blev jätteglad då jag fick dem efter Moster Margaretas bortgång förra året. Tror att de kan vara så gamla så det kanske var mormor och morfar som skaffade dem, de har alltid funnits för mig.

Anmaja