Spår

Jag har glömt att blogga idag! Och nu ser jag att det varit 57 personer här och kikat 464 gånger. Men jag skriver ofta sent, det vet ni som följer mig? …och nu vet jag inte vad jag ska skriva.

Jag har ju börjat dansa efter en termins uppehåll (jättekul!) och det är så snömoddigt att det inte går att cykla så jag har promenerat både till och från dansen och även till stan i några ärenden. Fast jag vet att jag kunnat samåka och även ta bussen när jag skulle till stan.

Men jag har inte orkat kolla upp vem o vilka som går samma kurser som jag och busstidtabellen kollade jag inte heller. Jag gick bara ut, chansade på att det skulle kmma en blå stadsbuss. Tänkte att om det står folk o väntar så kommer den nog snart. Det stod inget folk, så jag började gå och då kom bussen när jag var mellan två hållplatser.

När jag skulle hem från stan hade jag plockat ner glasögonen i ryggsäcken och kunde inte läsa tidtabellen, så jag gick i sakta mak hem också. Till dansen tar det ca 25 min att gå och det är helt okej. Till stan går det nog något snabbare, känns det som.

Idag är det onsdag och min lediga dag, mitt i veckan och jag planerade att gå en liten sväng mitt på dagen. Inte så långt som i måndags, knappt 10 tusen steg och inte som i går, mer än 12 tusen steg. Tänkte bara gå runt kvarteret o lite till och sen handla på väg hem. Jag behöver ju inte förta mig helt och hållet.

När jag gått typ tio meter, kände jag smärtor i ryggen och värk i hela kroppen. Jag tog mig bara till affären och hem igen. Fy fabian vad ont jag hade! När det är halt och moddigt går jag och spänner mig för att inte ramla och det var rent dj*kligt att gå.

Så jag har bara vilat, läst, hängt tvätt, snackat i telefon, läst lite till, skrivit, lagat mat – blomkålsmos som jag fått pippi på och isterband – och vilat lite till. Och glömt att blogga. Men nu är det gjort och jag ska hoppa in mellan lakanen.

Anmaja